Oprich
Birdless Heavens

Ryska bandet Oprich har vi stött på tidigare i och med förra årets Triuniy-split med tre slaviska folkrockare, nu stöter vi på dem igen och denna gång har de gjort ett eget album som kallas Birdless Heaven i översatt form. Egentligen är allt på ryska men vänliga som badet är har de översatt sina texter (dock inte i inspelningarna) till engelska så även vi i resten av världen skall kunna förstå, kanske något för band från andra nationer att göra också. Det är annars ett album med ett stiligt skivomslag med en flygande fågel på, det ser dramatiskt och spännande ut och ger lite grann känslan av ett folkrockalbum skulle jag vilja tillstå. Det är bandets andra fullängdsalbum vi har att göra med nu i denna fågellösa himmel, debutalbumet kom 2010 och första släppet som var en split med Kroda kom 2005 så de är inte ett helt oerfaret band vi har att göra med här.

Det är folkmusikaliskt värre med sådana instrument och melodier, mycket flöjtar och liknande får vi och ett ganska bra sammansatt och producerat album dessutom. Det är ganska varierat också och det enda som egentligen känns ganska statiskt är sången då sångaren verkar mest bara ha förmågan att sjunga i ett tonläge. Det är inte speciellt tungt utan mer fokuserat på melodierna och att få en forms skogs- eller naturkänsla kan jag tänka mig för att det är lite så det känns, som en annalkande vår när islossningen precis börjar sätta igång. Lite kallt men solen värmer ordentligt kan man väl beskriva atmosfären som. Det vrålas till på något ställe på albumet men i stort håller sig vrålsångarna på avstånd och det är inte mig emot.

Albumets sju spår klockar in på strax under 40 minuter och musiken är både fantasifull och bra, jag gillar det här känner jag instinktivt. Och det känner jag väl fortfarande men det finns ett problem och det är att sångaren tyvärr inte riktigt känns som att han håller måttet men frågan är om det hänger på hans förmåga eller om det är på grund av att det ryska språket är ganska dåligt språk för sång. Därför vandrar snabbt mina tankar i andra riktningar och jag grips inte av de fantastiskt bra melodierna eftersom att så fort det börjar sjungas blir jag instinktivt ointresserad och trött. Jag vet inte om det bara är jag men ryska känns inte som ett bra språk att sjunga på, det låter mest märkligt och det tar fokus från allt som detta band faktiskt gör bra och det är väldigt många saker.

Birdless Heaven känns som ett ganska bra album som nedslås av att sången är på ryska, det fungerar helt enkelt inte riktigt men det är väl som med finska som också är ett dåligt språk att sjunga på, jag har hört några skrattretande låtar på finska kan jag säga (på avdelningen onödigt vetande). Så omdömet blir helt enkelt att Oprich gör bra låtar men för att det skulle bli bra att lyssna på också borde sången ha varit på ett annat språk. Det kanske låter kinkigt att sänka betyget på grund av att sången är på ryska men för mig tycker jag att det sänker intrycket i och med att språket inte riktigt ger låtarna det flyt de borde ha haft. Om du gillar folkmetall/-rock kan du säkert finna detta intressant, kanske fungerar det mycket bättre om man kan ryska.

HHHHHHH