Band:
Alec Mendonça (Bass & Vocals)
Philip Bardowell (Vocals)
Jean Barros (Keyboards, piano & vocals)
Juno Moraes (Guitars & mandolin)
Diogo Macedo (Drums)
Discography:
Force Of nature (2010)
Guests:
Zé Canuto (Saxophone & Flute)
Matti Alfonzetti (Backing vocals)
Andy Loos (Bass)
Lars Chriss (Drums)
Mike Wallace (Backing vocals)
Church Choir of Mission Viejo - California
Info:
Lars Chriss (Producer, mix & master)
Released 2013-03-22
Reviewed 2013-03-12
Links:
myspace
escape music
N.O.W. är ett projekt sammansatt av Brasiliens Steve Harris, basisten Alec Mendonça och det här är andra skivan som släpps. Senast det begav sig var för tre år sedan då Mendonça släppte skivan 'Force Of Nature' men med 'Bohemian Kingdom' känns det som Mendonça och hans band tar ett tydligare steg mot västkusten för att leta upp den där melodiösa rockmusiken som var så populär på 80-talet och jag tycker faktiskt även att de lyckas ganska bra. I'm Alive börjar som sagt skivan och låter extremt mycket västkust AOR-aktigt men fortsättningen är måhända inte fullt så västkustig förrän vi når fjärde och i synnerhet femte spåret - Mary-Ann, där bandet även plockar fram saxofonen. Mary-Ann är en klassisk västkustballad döpt efter en kvinna, ungefär som Totos Roseanna eller Suzanne av Journey (både stilmässigt och på namnfronten) och saxofonspelet som kommer in i låtens andra halva är verkligen skönt.
Saxofonen gör sedan omedelbar comeback i nästkommande spår - Tonight Is The Night, som nog är det bästa av skivans icke-ballader. Titelspåret följer efter Tonight is The Night och den inleder något ovanligt i den här typen av musik med ett ljudklipp från en viss tysk politiker som haft stor betydelse för världen. Låten i sig är dock ingenting speciellt, tycker jag. Leons Going Soft är en ny ballad, även om den är lite mer alternativ till sin natur än Mary-Ann och trappas upp i både tempo och tyngd allt eftersom låten går. Slutligen får vi höra Cassies dröm i låten Cassies Dream och No One Can Feel It's Over där det förstnämnda är en lite mer flytande låt som ändå lyckas låta väldigt mycket som ett klassiskt västkust-spår och den senare påminner väldigt mycket om Stairway To Heaven av pionjärerna Led Zeppelin.
Produktionsmässigt varken lyser eller briljerar N.O.W. med 'Bohemian Kingdom', men det är å andra sidan inte heller någonting som låter direkt dåligt på den fronten. Prestationsmässigt gör både band och sångare starka insatser utan att övertyga, det är lite som produktionen - det är bra men utan någonting överdrivet uppseendeväckande. Det är en skiva som bjuder på mycket men där lite egentligen gör något väsen av sig utan att för den sakens skull vara tråkigt. Lite som en blyg snygging som inte inser hur mycket bättre hen kunde vara om hen klädde sig lite bättre och fixade en ny frisyr. Kläderna och frisyren för 'Bohemian Kingdom' handlar inte om fysiska tygstycken eller ett besök hos frisören utan kanske att klä upp sin musik med en lite pampigare produktion och frisera musiken med lite mer saxofoner och piano, som man faktiskt även får höra i nuvarande form - men alldeles för lite. Men de kunde också dra på ordentligt med stråkar, körer och hela det där köret - åtminstone i något spår. Det skulle verkligen göra den här blyga, osäkra snyggingen stilig på riktigt!
Västkustkänslan, AOR-stuket och vuxenrocken som N.O.W. spelar fungerar väldigt bra för mig, men de saknar någonting i sin musik som verkligen gör att man lägger märke till den. Det är som att allt bra de gör finns där, som en butik längst en huvudgata, det är bara det att man inte har någon anledning att gå in eller ens titta in genom skyltfönstret för det finns ingenting där som kallar på ens uppmärksamhet. Väljer man dock att gå in, dvs lyssna lite mer noga på 'Bohemian Kingdom', kan man absolut hitta några gömda skatter i den här butiken och jag tycker att det är synd att skivan inte har en klarare, starkare, skrikigare och framförallt mer påtaglig produktion som gör att man vare sig man vill det eller ej fångas upp av 'Bohemian Kingdom'. Det är den egentligen värd, tycker jag, men nu blir det alldeles för mycket av ett "jaha" och något som finns där för oss alla, full av dolda skatter, men som alldeles för få faktiskt inser värdet i och besöker regelbundet. Bra, men det kunde ha varit så mycket bättre!
HHHHHHH