Mad Mav
The Fiddler Queen

Sexigt skivomslag, på ett album från en man som uppenbarligen har mer erfarenhet än jag trodde. Många skivor i katalogen om jag ska tro diskografin jag hittade men det är ett enmansprojekt av denne tyske man. Det är ett instrumentalt album, med nio spår av instrumental rockmusik. När den görs väl kan instrumental rockmusik vara alldeles fantastisk, men oftast brukar den vara tungrodd, seg och alldeles tråkig. Eller så kan det vara ganska likgiltigt, ganska trött. Mad Mav skapar hårdrock av det melodiösa slaget, lite symfoniska inslag och inslag av mer traditionell rockmusik.

Albumets variationsrikedom är inte direkt slående och det musikaliska byggs inte på verser och refränger som i traditionell rockmusik med sångare men samtidigt är det inte så annorlunda från det. Det är snyggt producerat, kvalitativt gjort men en timmes speltid för ett instrumentalt album är som att måla en vägg och sedan be något sitta och titta tills färgen torkat. Det är inte riktigt vettigt. The Fiddler Queen är ett för långt album och det har alldeles för lite variation för att hålla hela vägen.

Faktum är att detta är ett album som inte håller hela vägen. Det är hyggligt, ibland riktigt bra men det är också mestadels ganska intetsägande och som helhet blir det väl ett album som ligger mitt i skalan, möjligtvis med en liten dragning åt det mer negativa hållet men inte tillräckligt för ett lägre betyg. Jag tycker nog att han borde göra mer skäl för sitt namn, bjuda på mer galenskap för att detta skall fungera. Framförallt kanske han borde ha försökt variera sitt låtmaterial mer, inte nog med att låtarna är ganska sega, de är också långa. En timme av instrumental musik, det är lite väl långt för att fungera riktigt bra för min del.

På många sätt är detta album ett typiskt instrumentalt rockalbum, ganska segt, ganska sömnigt. Ett album som man kan lyssna på utan några större bekymmer, det låter bra men utan att riktigt gripa tag i mig som lyssnare och jag kan inte hjälpa att jag förlorar intresset ganska snabbt. Som bakgrundsmusik fungerar det bra men det är inget jag aktivt vill lyssna på. Jag måste säga att jag anser att detta album saknar en hel del för att verkligen glänsa, det är ett godkänt album som dock lämnar mig utan det minsta bestående intryck. Varken bra eller dåligt är väl ett lämpligt omdöme.

HHHHHHH