Loxodrome
Forget About

Loxodromisk linje (av grek. loxo's, skev, böjd åt sidan, och dromos, lopp), mat., en kroklinje, som på en sfär eller sfäroid dras så, att den skär alla genom polerna gående cirklar (meridiancirklar) under konstant vinkel. Den har utseendet av en spiral, som asymptotiskt närmar sig polerna.

Det låter ju som ett intressant tema att ta sitt bandnamn ifrån, matematisk problemlösning brukar vara någonting spännande och ibland kan det vara en indikation på ett intressant band men lika ofta är det på ett ointressant band som hittat en fyndig matematisk problematik att döpa sig efter. När det gäller Loxodrome från Österrike är det svårt att dra alltför stora växlar av skivomslaget till denna EP som är deras tredje på lika många år, innan den trion EP-skivor har de släppt tre album och precis som med de flesta album från 7Hard verkar det inte finnas recensioner på andra språk än tyska trots att albumet släpptes redan 4 januari. Det är lite trist eftersom jag personligen inte gillar att läsa tyska och böögle translate är usel på att översätta saker så man kan ju inte direkt översätta heller. Hursomhelst, det internationella intresset för denna EP kanske inte är det största men vi får väl stå för det internationella intresset. Så, vad ska vi då säga om denna EP från detta internationellt relativt okända Österrikiska band?

Det är modern metal/hårdrock med lite nu-metalinslag, ganska melodiöst och ganska tungt riffande med en för genren ganska typisk sångare. Det är modernt och snyggt producerat, inga konstigheter då det spelas lite melodiösa gitarrslingor sedan riffas det lite och sjungs lite. Ibland skriks det lite också, ett spår är akustiskt och denna mindre mångfald finns sammanpackat på bara en kvart. Det betyder att det går att spela denna EP många gånger på ganska kort tid, men är det värt att spela den några gånger på en timme?

Kanske inte, blir mitt raka svar på den frågan. Det är en spännande EP med en del snygga inslag som är kul att lyssna på en stund men som blir lite tråkig i längden eftersom spåren inte riktigt är tillräckligt intressanta för att hålla någon längre stund, de börjar ofta bra men blir en aning enformiga när sång och sådant kommer igång. Det låter också ganska vanligt och ganska typiskt för modern rockmusik, inget direkt klös och inget uppseendeväckande musikaliskt utan ett ganska bra men ack så alldagligt modern rockalbum.

Loxodrome har ett intressant namn men tyvärr har de inte riktigt lika intressant musik som sitt namn, de är definitivt inte dåliga men deras musik känns lite grann som sådan man hör och sedan omedelbart glömmer bort. Kort och gott blir denna EP en stunds förströelse men inte så värst mycket mer än så men kanske att det kan tilltala fanatikern av denna typ av musik men för mig känns det mest som en bra EP varken mer eller mindre.

HHHHHHH