Lordi
To Beast Or Not To Beast

Ni som inte vet vilka Lordi är räcker upp en hand! Inte en enda? Inte särskilt förvånande - ända sedan Lordi vann Eurovision Song Contest 2006 har de varit ett bekant namn för de allra flesta - hårdrockare som icke hårdrockare. Det här är tredje albumet sedan framgångarna i Aten 2006 då de slog igenom med buller och bång och inte mycket har ändrats på maskeradbandets koncept mer än att två nya musiker kommit in i bandet.

Av alla band jag recenserat måste Lordi tillhöra dem med klart flest översättningar till olika språk på Wikipedia, vilket bara visar på bandets renommé runt om i världen. Redan innan framgångarna med Hard Rock Hallelujah för sju år sedan hade Lordi byggt en gimmick och fan-bas kring konceptet med sina monstermasker och kostymer. Själv hörde jag aldrig bandet före Eurovision även om jag kände till dem ända sedan debuten 'Get Heavy' från 2002 genom mitt engagemang i hårdrocken. Efter Eurovision måste jag erkänna att jag inte hört överdrivet mycket heller, några enstaka låtar - i huvudsak de dem släppt som singlar - men någon överdriven koll på bandet måste jag erkänna att jag inte hade, ändå kändes 'To Beast Or Not To Best' skrämmande likt allt det lilla jag redan hört med bandet. Kanske var det dock så att det lilla jag faktiskt hört inte var representativt för hela Lordis repertoar och därför ägnade jag en hel dag med att lyssna på gamla Lordilåtar innan jag skrev denna recension, resultatet var chockerande.

Sedan segern i Eurovision Song Contest har Lordi kategoriskt sågats av s.k. "riktig" hårdrockspress för att vara sell out och allt möjligt på det spåret. I traditionell media brukar de sågas i allmänhet - sell out eller ej. Att de får negativa recensioner tycks vara standard för detta band, åtminstone att de inte får riktigt bra sådana och varför andra väljer den vägen kan inte jag riktigt svara för, men enligt mig är det ganska välförtjänt att betygen uteblir därför att Lordi har egentligen ingenting unikt i sin musik. Musiken är t.o.m. så pass ounik att de själva insett att enda sättet Lordi kan sticka ut från massan på är att klä ut sig som monster i dräkter som tar dem tiotals minuter att få på sig. Men inte heller detta känns överdrivet unikt. Ta band som Slipknot, Mudwayne eller varför inte Kiss? Eller mer eller mindre hela black metal scenen? Så varför Lordi? Vad nytt tillför deras monstershow? Ja, 'To Beast Or Not To Beast' ger inte direkt några bra svar för efter min heldag med att dubbelkontrollera mot bandets diskografi kan jag konstatera att ingenting direkt nytt kommer från denna skiva. Mer än möjligtvis de två nya medlemmarna som presenterats i samband med den: Hella och Mana.

Inledande We're Not Bad For Your Kids (We're Worse) låter väldigt mycket som deras Would You Love A Monsterman? då det är en lite snabbare låt men med en kanske något mindre uppblåst refräng. Fortsättningen är skivans kanske bästa låt, den hockeykörsrefrängprydda I Luv Ugly som har ett typiskt hårdrockriff i verserna och en riktig arenaallsångsrefräng. Efter denna blir det mindre spännande igen - The Riff har ett tråkigt riff och låter som vilken annan låt som helst. Resten av skivan känns en uppvisning av Lordi när dem är Lordi - varken mer eller mindre. Gillar man det så visst, gillar man det inte så… knappast troligt att du gillar detta. Är du osäker på vad du tycker? Då är svaret att du förmodligen gillar det om du älskar stereotypisk hårdrock med mörk, brutal sång och troligtvis inte om det där inte lät det minsta lockande… då är nog inte Lordi lockande heller.

Jag hatar att klaga på band som alla andra hackar på bara för hackandets skull därför att jag hackar aldrig på något bara för att alla andra gör det eller för att man ska göra det, men 'To Beast Or Not To Beast' är bara så otroligt oinspirerande onyskapande och okreativ att det bara blir låt på låt som de själva har gjort och som ett antal andra band gjort före dem redan innan dem själva gjorde dem första gångerna. Jag säger gångerna därför att många av dem har dem gjort både två och tre gånger tidigare. De har t.o.m. en ny Hard Rock Halleluja på denna, den heter Horrifiction denna gång och det enda som skiljer de två varianterna åt är gitarrsolot ca 2.45 in i Horrifiction.

Visst finns det bra låtar på 'To Beast Or Not To Beast' också, det är inte att allt låter illa eller ens att hälften av det gör det, men det är inte spännande. Jag ser, hur mycket jag än försöker, ingen som helst anledning för mig att lyssna på detta. Jag tror dock att det är en skiva som gjord för de som redan är frälsta av Lordi, och jag vet att dem är ganska många så det är inget misslyckande vi pratar om. Men det är en skiva jag personligen inte kan se mig själv lyssna på särskilt många gånger i framtiden.

Så på frågan 'To Beast Or Not To Beast' väljer jag nog… not to beast.

HHHHHHH