Eversin
Tears on the Face of God

Är det tårar jag ser på guds ansikte? Det verkar som att de ständigt syndande gör gud ledsen, kanske är det deras musikaliska äventyr som är orsaken. Det är italienarnas andra album och det sägs vara ljudet av krig i musikform, lika förödande som en pansartank sägs det vara också. De har åtminstone en intressant logotyp och ett ganska spännande skivomslag, och är ett album som börjar med ära och slutar under havet.

De beskrivs inte bara som krig på skiva utan också som progressiv thrash med inslag av power metal, och det är en beskrivning som är ganska träffande. En kakofoni av metalliska influenser som börjar i lite av vaggviseform innan det brakar loss i tunga riff och så vidare. En sak man snabbt noterar är att bandets sångare inte riktigt håller måttet och en annan sak jag noterar är att ljudbilden känns svårt ansträngd av de inte helt kompatibla elementsammansättningar som skapar detta album. Det är inte en fullträff när det gäller produktionen för sett till ljudbilden finns det en hel del att önska tycker jag. Inte en riktigt bra producerad historia detta, och inte blir det bättre när helheten ska bedömas heller.

Det börjar bra med ett intresseväckande intro till första låten som jag tror är en speldosa, vad det är spelar ingen roll för det andas fred och barndom lite grann. Sedan växlar allt till krigsmiljö, mörker, lera och framförallt stanken av svett, död och allmän ohygien. Det blir hårt, tungt och ruffigt men ändå melodiöst dock med ett par brister och framförallt är det sången som känns mindre lyckad. Sångaren håller verkligen inte måttet, men det gör inte heller produktionen vilket gör detta till ett album som är ganska jobbigt att lyssna på i vissa parter, samtidigt som vissa andra är hyfsat bra och detta ger ett ganska splittrat och schizofrent intryck. På det hela taget blir det därför ett ganska jobbigt album att lyssna på och även ganska oinspirerande att skriva om, det känns som att bandet har en hel del att jobba på om de vill bli ett bra band. De har en lång väg att gå och frågan är om detta ens är ett steg i rätt riktning.

Eversin är ett band och deras andra album är ett album. De är ett mindre intressant band och deras andra album är inte heller överdrivet intressant. Jag vet inte om det är deras kombinerande av stilar som inte är kompatibla eller om det är deras brist på musikaliska kompetens som är problemet, kanske är det inget av dessa. Tears in the Face of God kanske inte är så dålig att jag vill gråta men det är ett ganska ointressant album.

HHHHHHH