Edge
Heaven Knows

Vill ni höra något lustigt? Jag har tydligen lyssnat på 'Heaven Knows' 18 gånger. Jag kan inte påstå att jag har en aning om hur de faktiskt låter eller om skivan är bra eller inte, men spellistan ljuger inte. 18 gånger står det. En hel del av dem kommer naturligtvis av att Edge legat direkt bakom David J Carons album som jag hyllade för inte så länge sedan… faktum är nog att det är enda anledning till att jag spelat den så mycket, för jag kan inte påstå att jag känner särskilt mycket för skivan trots alla spelningar.

Så den är dålig alltså? Nej, det sa jag inte. Det är melodiös rockmusik, så mycket kan jag säga på rak arm utan att tjuvlyssna på facit. Läser jag i skivbolagets albuminformation står det att Tobias Andersson är med i konstellationen och honom har initierade fått chansen att höra i Seven Wishes och Shadowland, dessutom hittar vi några andra svenskar i Edge - Jonas Forss, Torbjörn Brogren och Olle Rodehn. Även Tommy Denander är med på ett hörn och då vet alla som varit med förr att vi har att göra med melodiös rock (AOR som det även kallas). Det här är tydligen debuten, 'Heaven Knows' heter den och innehåller elva spår i storslagen melodiös rock… resten av recensionen skrivs med musiken i högtalarna, därför att mer än vad jag redan skrivit kan jag inte säga ur minnet, trots 18 spelningar.

Skivan inleds med Little Girl som är en låt i mid-tempo och känns hyfsat anonym. Tempot bibehålls sedan genom i stort sett hela skivan och bara Get Over It och I Could Never Live är undantagen från detta. Syntharna kommer in mer i skivan allt som speltiden rullar på och bäst på skivan skulle jag nog säga att allt blir i spår som Get Over It (där Forss sjunger duett med Martina Edoff) och Right Now. Jag känner mig dock aldrig riktigt överentusiastisk någonstans på vägen och skälet till detta är att den där riktiga hitkänslan - det där riktigt tilltalande eller tilldragande - och även någonting synnerligen iögonfallande saknas på 'Heaven Knows'. Jag tänker genrens stora band, som Toto, Foreigner, Journey o.s.v. men utan deras karisma och speciella känsla. Och problemet är att när du plockar bort den finns det inte överdrivet mycket kvar mer än ett medelmåttigt band som måhända gör allting bra men som inte utmärker sig ur mängden… och ett band som inte gör det är helt enkelt ingenting man lägger på minnet - hur bra de än gör saker.

Jag vet inte var de största anonymitetsproblemen hos 'Heaven Knows' ligger, men att de existerar och att de tar bort den där extra skärpan från bandets repertoar är jag säker på att inte bara jag tycker om skivan. För att vara ett band som bär det namn de gör tycker jag nästan det är tragikomiskt att det är just skärpan som saknas på deras debut för någonting annat kan jag inte hitta att anmärka på. Produktionen är bra (kanske inte fantastisk men absolut tillräckligt), instrumentalt gör de alla bra ifrån sig och även sången låter bra även om jag inte skulle ranka Forss som århundradets bästa sångare. Men det är bara ingenting som varken ger den där riktiga njutningen när man lyssnar på det eller några minnesvärda saker att ta med sig till efteråt. Vad 'Heaven Knows' är, enligt mig, är hyfsad. Inget mer - inget mindre.

Kort sammanfattat så är detta ingenting du måste ha, men gillar du den här typen av musik och tycker du inte har tillräckligt med skivor med den så tror jag inte du har någonting att förlora på att skaffa även denna.

HHHHHHH