Dieversity
Last Day: Tomorrow

Sista dagen: imorgon, det låter ju inget vidare. Men med tanke på att det gått ett antal månader sedan det påståendet från den tyska septetten Dieversity så antar jag att de måste sägas ha haft fel. Bandet har två frontmän, något skivbolaget anser är vart att knuffa för, de snackar om talang, något unikt och modernt och allt det där. De har åtminstone ett snyggt skivomslag, så det ser spännande ut från utsidan och albumet är inte heller så värst lång med nio spår och en speltid på under 40 minuter. Därför kan man tänka sig att det finns något intressant här, sedan noterar jag att det handlar om melodiös dödsmetall. Det är en extremt överbefolkad genre, speciellt den med klarsång och vrålsång som Dieversity försöker slå sig in i.

Det nämns metalcore, melodiös dödsmetall, thrash, prog och lite sådär men på det hela taget tycker jag att det är melodiös dödsmetall inte alltför olik mången annan sådan. Lite inslag av metalcore, några snygga keyboarddominerade sekvenser, riktigt bra produktion. Sedan kommer frågan, två sångare? är det verkligen sant? Det är omöjligt att höra att bandet har två olika sångare på detta album, om de har det måste jag säga att de misslyckats ganska kapitalt med den saken eftersom det låter som att det lika gärna kan vara en sångare. Albumet är hyfsat varierat men samtidigt är det ingenting som direkt överraskar, det känns rätt så förutsägbart för någon som hört mycket inom denna genre. Men visst, det är riktigt väl sammansatt detta album så kvalitetsmässigt är det svårt att ha några större anmärkningar.

Det är dock inte ett direkt upphetsande album, jag gillar keyboardsen, jag ogillar sången. Jag gillar ljudbilden, jag ogillar fantasilösheten då det känns lite som gjort efter en mall för genren. Det finns mycket att ta ut hos detta band men på detta album är de lite för försiktiga och blir därför lite för ordinära för att verkligen glänsa. Jag tycker att vi kan säga att de har potential men att de inte riktigt vågar erbjuda den och de borde dumpa en av sångarna eftersom dubbelsångare både ser dumt ut på scen och inte tillför något i något av de band jag hört som har det. Visst en manlig och kvinnlig sångare är en sak men två manliga sångare är mest bara tråkigt och ser som sagt löjligt ut på scen. Jag ska dock inte skriva ned Dieversity för att jag tycker att de är ganska bra och jag tror att de skulle kunna vara riktigt bra för deras keyboardinslag är riktigt bra och det finns riktigt schyssta element även om albumet som helhet ändå är ganska ordinärt.

Jag tror att vi introducerats ett väldigt intressant band här, ett med mycket potential men samtidigt ett som inte varit fullt kapabla att leva upp till sin potential. I framtiden kan nog detta band bli något men då måste de våga ta ut svängarna betydligt mer än de gjort nu. Last Day: Tomorrow är ett hyfsat album men alldeles för ordinärt för att vara riktigt intressant.

HHHHHHH