Deus Otiosus
Godless

Den sysslolösa danska guden är tillbaka med sitt andra album, ett album som fått namnet Gudlös vilket kan tyckas vara en bra uppföljare till debuten Mördare. Givetvis har dessa engelska titlar och bandnamnet är latin eller något åt det hållet förstås, och precis som när det gäller debuten ser de väldigt lågbudget ut och har inte den där stilen som brukar tilltala mig. Men debuten hade något spännande och det måste vara något med de traditionella dödsmetallarna från just Danmark för att det finns några stycken som jag tycker tilltalar men de kanske bara gäller mig som trots allt inte är någon större fanatiker av genren. De skrev i alla fall att jag skrev en häftig recension av deras första album så jag får ju inte vara sämre nu då eftersom de enligt egen utsago eventuellt har ett bättre album i Godless.

Okej, ni som hört Deus Otiosus tidigare (säkerligen ungefär en miljon av våra läsare, dvs 0,3752‰) lär känna igen den övergripande ljudbilden som kan beskrivas som tempofylld traditionell dödsmetall som bär spår av både den europeiska och amerikanska skolan av genren. Jag kan tycka att de verkar bygga sina låtar kring igenkänningsbara riff och melodier snarare än ett konstant manglande och hamrande som jag ofta tycker mig höra i genren. Dessutom är deras låtar och deras album faktiskt ganska varierat inom ett tema och det känns relativt fräscht utan att för den skull vara direkt nyskapande. Godless är väldigt bra producerad och har riktigt bra dynamisk ljudbild som bör tilltala både fans av dödsmetallgenren och den lite mer öppensinniga musikälskaren. Sångaren är förstås av ganska traditionells slag men vrålandet varieras även det en del vilket skänker albumet lite mer dynamik även om melodierna snarare än vrålandet är det som slår mig mest med albumet.

Jag är ingen fan av dödsmetall av det traditionella slaget och jag kommer aldrig att ens påstå mig förstå vad som är bra för någon som är insnöad på den genren men jag har hört en hel del av genren och jag vet vad jag tycker är bra och detta är definitivt ett bra album. Det är tungt och har melodier som griper tag i mig som lyssnare, jag kan finna mig själv nästan begeistrad i låtar som Death Dance eller inledande Snakes on the Low. Dock är det inte bara de två namngivna spåren som övertygar utan hela albumet är ett smörgåsbord av gudlös medryckande dödsbringande metallslägga. Ett imponerande album måste jag säga och utan att vara ett stort avsteg från debuten så är det ett stort kvalitativt steg framåt från debutalbumet sett.

Om vi då ska knyta ihop säcken av ormar och andra gudlösa ting kan vi konstatera att Deus Otiosus definitivt har gått framåt ordentligt och att detta andra album slår debuten på fingrarna på precis varje punkt. Det är ett väldigt bra ondmetallalbum som bör tilltala inte bara dödsmetallfanatikern utan även den som har lite bredare musiksmak, i en mer rättvis värld skulle detta album innebära ett hyfsat genombrott för bandet och därmed kan vi konstatera att Godless definitivt är ett album värt att titta lite närmare på.

HHHHHHH