Band:
Steve Sylvester - Vocals (lead)
Freddy Delirio - Keyboards
Glenn Strange - Bass
Al De Noble - Guitars
Bozo Wolff – Drums
Discography:
...in Death of Steve Sylvester (1988)
Black Mass (1989)
Heavy Demons (1991)
Do What Thou Wilt (1997)
Panic (2000)
Humanomalies (2002)
The Seventh Seal (2006)
Guests:
Cristina Frediani - Vocals (backing)
Maria Buttafoco - Vocals (backing)
Elena Quilici - Vocals (backing)
Shahid Parvez - Baber Sitar (on track 10)
Rich Cappanini - Violin
Viera Bogli - Violin
Silvia Pacconesi - Viola
Elsa Lancetti - Viola
Elida Pali - Cello
Laura Lerti - Vocals (backing)
Romina Malagoli - Vocals (backing)
Giorgio Merli - Cello
Info:
Emanuele Taglietti - Cover art
Freddy Delirio - Mixing, Recording
Steve Sylvester - Producer, Lyrics
Svante - Mastering
Vittorio Lombardoni - Executive producer
Released 2013-07-31
Reviewed 2013-07-05
Links:
deathss.com
myspace
youtube
reverbnation
last-fm
scarlet records
Heavy metal med lite skräckfilmsmässiga inslag, lite ruffigt, mörkt och aggressivt. Sångaren låter lite sådär skräckinjagande om man varit ett får på grönbete någonstans i västra USA, det betyder att han är lite halvhes och sådär, tänk Alice Cooper eller än bättre om ni hört Wednesday 13 så har ni ett bättre exempel. Det är inte så att uppfinningsrikedomen eller variationen tar mig med storm, kanske inte fantasilöst men inte heller innovativt eller nyskapande. Produktion och ljudbild känns mer eller mindre som man kan förvänta sig efter att ha sett det inte alltför imponerande skivomslaget. Albumets tolv spår kräver nästan en timme av din tid och det känns definitivt långt.
Föga imponerande. Det är förutsägbart, ganska segt och framförallt fantasilöst. Det är väl inte dåligt men knappast är det bra då det känns kanske sömnigt och oengagerande. Inget inspirerande album kanske är ett lämpligt sätt att beskriva detta, ett album jag inte direkt känner mig inspirerad av. Inte alls. Det låter också precis som jag minns att bandet lät senast jag hörde dem någonstans kring år 2000, så det känns som att de inte kommit någonstans sedan jag hörde dem sist, jag gillade dem inte då och jag gör det inte nu heller.
Santa Muerte är väl det enda spår jag egentligen gillar men som helhet känns detta album som ett jag gärna hade sluppit med tanke på hur mycket musik som ligger i min recensionshög. Det är ett album som inte tilltalar mig, kanske att det tilltalar bandets fans men det är inget jag kan avgöra.
HHHHHHH