David Park
Until I'm Done

En snubbe i hög hatt på framsidan och tal om ”swedish country” i pressinfon, det bådar väl inte alltför gott. Tills han är klar säger titeln på detta, David Parks debutalbum. Han är från sveriges ”redneckområde” som innefattar Värmland, Dalarna och Jämtland, han är från Dalarna och hans bakgrund kommer från traktorkörande på familjens gård utanför Leksand. Så lite positivt där, med tanke på varifrån han kommer kan man anta att han spenderat mycket mer resurser på albumet än vad han faktiskt har vilket är kulturen inom underhållningssektorn i Leksandstrakten, frågan är väl förstås om kommunen stödjer honom med miljoner. Men nog om pengar, inte lär han dra in så många på att sälja album eftersom ingen gör det idag. Därför kanske vi istället kan ställa frågan: vad är ”Swedish Country”?

Hårdrock, med lantisinslag, med banjo, munspel och sådant lantisgrejs. Positiv musik, inte speciellt tung och med like cowboykänsla här och där. Den enda röda tråden är väl countryinslagen med hårdrockarröj tillsammans med den positiva attityden, annars är det väldigt varierat och låtarna bjuder på en stark stilistisk variation. Ett album man inte direkt tröttnar på med tanke på hur mycket variation det bjuder på, energin är förstås en annan sak man slås av och som gör att albumet tål att upprepas ett par gånger. Hyfsat djup och väldigt bra produktion, det är ett väldigt bra framträdande på alla punkter där speciellt sången fungerar riktigt bra i mitt tycke. Kort och koncist är det dessutom, knappa 40 minuter är precis lagom för ett album oavsett genre.

Spår 4, 6 och 8 är de bästa på albumet, de jag tycker bäst om, men egentligen är alla förutom titelspåret väldigt trevliga och kul att lyssna på. Jag gillar speciellt spår åtta även om det inte riktigt går ihop matematiskt, jag skulle också ha velat ha ett privat paradis men frågan är hur man hittar ett sådant. Det är också kul att någon tar sig an denna typ av musik på ett nytänkande sätt, jag uppskattar verkligen nya infallsvinklar och detta album har definitivt flera sådana så det är både kul och kreativt vilket förstås förtjänar att hyllas en aning. Spretigheten är kanske lite av en brist och även det inte alltför roliga inledande titelspåret men det är inte tillräckligt för att avhjälpa ett positivt betyg. David Park bjuder definitivt på en väldigt positiv överraskning.

Until I’m Done kan definitivt ses som en av årets positiva överraskningar, ett album väl värt att titta närmare på. Och jag hoppas att vi får höra mer av denne man och hans underhållande musik i fortsättningen för att detta album är riktigt bra, riktigt underhållande. Dessutom förtjänar han ett erkännande eftersom han faktiskt tar lite nya musikaliska grepp och det förtjänar alltid att hyllas, men ta inte dina räknekunskaper från spår åtta.

HHHHHHH