Dark Sermon
In Tongues

Label: Nuclear Blast/Warner
Tre liknande band:
The Black Dahlia Murder/Behemoth/Sylosis
Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. The Shepherd’s Staff
02. Imperfect Contrition
03. Hounds
04. The Scales of Justice
05. Cursed
06. Forfeit I – The Crooked Quill
07. Forfeit II – Worn Thin
08. The Tree of New Life
09. Carcass
10. Testament
11. In Tongues


Band:
Bryson St. Angelo - Drums
Neal Minor - Guitars
Austin Good - Guitars
Johnny Crowder - Vocals
Austin "Peaches" Chandler - Bass


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Eliran Kantor - Artwork

Released 2013-04-10
Reviewed 2013-05-15

Links:
youtube
last-fm
nuclear blast


En mörk ceremoni, det låter ju väldigt spännande och jag kan inte hjälpa om deras namn inspirerats av Svart Sabbat. Ta det bästa och glöm resten sägs vara bandets etos (ett ord som det mäktiga äppelföretaget inte erkänner), det gäller vad de lånar från sina inspirationer för att skapa något fräscht och potent. Tydligen anländer bandet till metalscenen fast beslutna att stå ut från massorna av trendföljande slödder som tydligen överbefolkar metalgenren. Det låter ju fantastiskt, kan det verkligen vara så att det handlar om något fräscht och spännande? Oftast när det talas om individualitet är det det sista man tänker på när man hör musiken.

Så är också fallet med Dark Sermon, de låter som ett hopkok av en massa olika trendiga metalgenrer som fyndigt nog utelämnat allt unikt och nyskapande för metalcore, death metal av melodiöst slag, av amerikanskt slag med sång som låter gammeldags. Produktionen är av absolut högsta klass, riktigt imponerande faktiskt. Sången är tråkig däremot och det musikaliska är ganska fantasilöst. Inga två spår är identiska säger presstexten, det är sanning i och för sig men det är knappast så att albumet kan kallas varierat eller dramatiskt. Knappast heller nyskapande, det låter vid första anblick som något helt alldagligt och vid andra anblick som en sammansättning av ett flertal alldagliga musikaliska inslag (med en snygg ljudbild). Det sägs att de vill inspirera den kommande generation och till sin hjälp har de två vapen: uppfinningsrikedom och unicitet, jag undrar när de tänkte ta fram de vapnen för detta debutalbum visar inte upp något användande av dessa mycket potenta vapen.

Jag är inte direkt imponerad av detta album, det är fantasilöst och låter som allt annat knappast vare sig unikt eller fräscht och låtmaterialet är definitivt undermåligt. De lovas en massa från skivbolaget men allt slås sönder i en nukleär smäll och resultatet är ett stelbent och skrämmande ointressant album som inte tilltalar mig alls och inte borde tilltala många i den breda massa av musikfans som de så uppenbart ser ner på. Inte ett band som är vare sig sympatiska eller intressanta helt enkelt och deras debut lovar egentligen ingenting intressant inför framtiden eftersom det inte finns något på den som tilltalar.

Jag tror den som hyllade detta album så mycket i presstexten talade i tungor, för det här är inte bra. Nej, de får ha sina ceremonier för sig själva, jag kan hålla en kort ceremoni medan jag spolar ned debutalbumet i toaletten så att mutanterna får någonting att ställa sina glas på där nere i kloakernas mörker. Toaletten nästa!

HHHHHHH

 

read in english