Bai Bang
All Around the World

Bai Bang är tillbaka, det brukar vara något positivt om jag ser bakåt i tiden till mina recensioner av Are You Ready och Livin’ My Dream som båda fick fem poäng här på Hallowed. Frågan är om den trenden kommer att hålla i sig eller om de kommer att ta ett steg uppåt, eller kanske nedåt. Omslaget känns inte alltför varierat kontra föregångaren och om ni är intresserade av namnet och sådant kan ni ju alltid titta på någon av de tidigare recensionerna, det länkas till vänster. All Around The World som det nya albumet kallas är bandets åttonde och för ett glam-/sleazeband kan det innebära vissa svårigheter att återuppfinna sig själv med tanke på att genren inte inbjuder till den mest varierade stilistiken och om det fanns något som störde lite med det föregående albumet var det att det var väldigt likt det föregående.

Detta är det tredje alstret av Bai Bang som finner sin väg till mig och jag måste säga att det trampar i samma fotspår som de två föregående, faktum är att det kan vara svårt att bara höra en låt och direkt spontant säga vilket album den kommer från. Flera låtar på detta album tycker jag mig känna igen från något av de två föregående albumen och jämfört med tidigare så känns det lite som att skapelseprocessen gått på riktig sparlåga för det är producerat mer eller mindre identiskt med föregångaren och till och med speltiden är näst intill identisk, karbonpapper när de skrev för tidigare album? Ja, man kan ju faktiskt undra, gladpoppig rockmusik med partyattityd och mängder av energi är vad det handlar om, precis som tidigare.

När jag ska betygsätta detta album presenterar sig ett dilemma, ”hej, mitt namn är dilemma och jag representerar kommittén för korrekt betygsättande inom rockmusiken” säger detta dilemma och ser strängt på mig. Problemet är att detta album blir för den som aldrig hört bandet ett riktigt roligt album att lyssna på medan den som hört ett eller ett par album ur bandets katalog tidigare börjar fundera på om de inte hört det förr. Déjà vu, det är vad känslan kallas och den uppkommer ofta när de ändrar något i The Matrix källkod, åtminstone säger en säker källa det. Å andra sidan säger den också att man ska följa den vita kaninen, vilken vita kanin? Grejen är dock att detta album känns lika förutsägbart som en kortlek fylld med bara spader fyra eller den tredje Matrixfilmen, chansen att du får en kung eller ett oväntat slut blir obefintlig. Låt oss säga så här: du vet vad du får och om du tycker att det är positivt, kul för dig.

Jag tycker att det är ett underhållande album, inledande Everybody Everywhere är en lysande energisk hitlåt som borde spelas i radio var och varannan dag istället för allt piss som ockuperar etervågorna just nu. Crazy gillar jag också men precis som låten Bai Bang ger den lite för mycket en känsla av att de bara skrivit om något de gjort tidigare. Så det är bra men det är också lite för välbekant för att jag verkligen ska tycka om det. Dessutom tycker jag inte att albumet överlag är lika bra och känns lika medryckande som de två förgående, vilket förstås inte betyder att det inte är bra eller medryckande, bara lite mindre så.

Jag är lite kluven till detta album, det är inget snack om att det är väldigt bra men det känns samtidigt som att de bara kopierar sig själva och för mig som redan hört ett par album med bandet blir intrycket lite grumlat. Visst jag kommer säkert lyssna på det här albumet någon gång när jag kör bil eller något sådant men det är inte lika kul som de två föregående albumen, kanske ska man bara höra ett eller två Bai Bang album för att få ut det bästa av bandet.

HHHHHHH