Anneke Van Giersbergen
Drive

Rösten bakom bandet som kanske skapade trenden med kvinnofrontade holländska gotiska metalband, jag talar förstås om The Gathering, ett av dessa riktigt spännande och banbrytande band som dök upp för många år sedan. Hon var förstås inte med The Gathering från allra första början och är inte där längre eftersom hon lämnade bandet hon haft stora framgångar med 2007 och har därefter fokuserat på sitt eget. Först under namnet Aqua de Annique och nu under sitt eget namn. Hennes röst har också hörts hos Ayreon, Devin Townsend och en hel räcka andra band hon gästat på album eller livescenen. Onekligen är det en kompetent och erfaren sångerska vi har att göra med och enligt min mycket kompetenta bedömning är hon en av de vassaste rocksångerskorna som finns. Grym röst som också kan bjuda en grymt stor bredd har hon. Jag har faktiskt missat allt hon gjort sedan The Gathering vilket kanske är lite märkligt men med den tidsbrist detta magasin skapar för annat än den musik vi får kanske det ändå inte är så konstigt. Tur då att vi fick detta album.

Det är ett poprockalbum i grund och botten, ett album som på något sätt känns konstigt att det släpps på InsideOut som är en progressiv etikett och detta album är inte progressivt på något sätt. Kanske att Annekes medverkan på progressiva album och hennes bakgrund i The Gathering speglar detta men förvänta er inget progressivt här. Omslaget borde indikera vad som gäller. Ett rakt, rockande, poppande album som blandar rena rockers med vackra ballader. Ofta byggs det på starka melodier och refränger samt en fantastisk produktion med en fantastisk sånginsats. Det är en imponerande produktion med god variation och en speltid på några minuter under 40 vilket är precis lagom. Det är också ett album som i bättre tider för musikförsäljning hade sålt som glass och läsk i solsken och fått massor av speltid på radio, nu lär det väl passera obemärkt förbi som så mycket annan bra musik.

För bra är vad det är, lysande faktiskt. Av poprockalbum jag hört i mitt liv är detta nog ett av de absolut bästa, jag kan lyssna på det hur många gånger som helst utan att tröttna för att det är så jävla bra. Inte bara tack vare Annekes röst utan även på grund av ett fantastiskt låtmaterial och en inspirerad insats på alla musikers händer och fötter, för att inte tala om en fantastisk ljudbild. År 2013 tycks bara bli bättre ju närmare slutet vi kommer även om jag tror att kulmen kommer snart. Det finns ingenting som jag kan nämna som negativt med detta album, förutom kanske skivomslaget som inte direkt visar något smickrande fotografi på Anneke.

Tio vassa spår där femte spåret My Mother Said är äckligt bra, ett sådant där spår som är i det närmaste helt perfekt. En vacker ballad som jag kan spela om och om igen, jag spelade den under nästan åtta mil sist jag åkte någon längre sträcka, så jävla vacker och bra är den. Rysningar får man. Imponerande, men det finns mer, titelspåret, She och avslutande The Best is Yet to Come får också nämnas som lysande. Jag kanske ska titta bakåt för om detta album är någon indikation borde det finnas massor av bra i de tre föregående soloalbumen också.

Sa jag att det är bättre än något The Gathering gjort? det är i alla fall det och det är en positiv notering från mig som ser The Gathering som ett grymt bra band. Ett fantastiskt bra album som du inte bör missa, och om det avslutande spåret är någon indikation får du inte missa nästa album heller. Jag lyfter på hatten för Anneke och hennes band, detta är ett lysande album, väl värt en hattlyftning.

HHHHHHH