Alpha Tiger
Beneath The Surface

Skivbolagen brukar lova allt möjligt när de marknadsför sina album och så även Century Media. När de skickar ut marknadsföringsmaterialet till Alpha Tigers skriver de "'Beneath The Surface' knockar rostiga gamla rockband ur sina rullstolar med sitt förvånansvärt moderna sätt att tolka tidiga Helloween och Queensryche - en perfekt metalupplevelse garanteras". Min översättning, och det låter ju väldigt lovande.

Personligen var jag dock ganska irriterad på Nuclear Blast för att de inte gav oss Enforcers nya album som släpptes ungefär samtidigt som denna, då Enforcers skiva var en av de jag sett fram emot mest i år. När jag sedan började spela Alpha Tigers 'Beneath the Surface' kändes det som frustrationen över detta bara blev ännu större. Här satt jag alltså och lyssnade på en skiva som var en dålig kopia på 80-tals power metal istället för en som, troligtvis, är en riktigt bra tolkning på det. Men det var innan jag lärde känna skivan.

Vändpunkten kommer i fjärde spåret, som heter Waiting For A Sign, som är en ballad. Eller åtminstone någon form av balladaktig historia till en början. Det är lustigt hur dem kan ge ett så dåligt intryck till en början och sedan revanschera sig så fullständigt med den här låten därför att inledande The Alliance och From Outer Space som följer introt är på sin höjd mediokra, tråkig ljudbild och mindre intressanta i sin stil. Fjärde låten kommer dock med lite akustiska gitarrer i början och Stephan Dietrich mjuka stämma som sjunger något om ålderns påverkan på världsbilden tills det gått 1.14 då låten i ett huj ökar tempot, drar på med elgitarrer och kommer igång med trummorna. Dietrich lägger även lite mer kraft i sin sång och även melodierna känns som de blir starkare. Detta är vändpunkten för 'Beneath The Surface' för skivan känns genast så mycket mer intressant.

Visst får man väl poängtera att det inte ligger på samma nivå som Waiting For A Sign resten av skivan men kvalitén känns ändå betydligt högre efteråt. Titelspåret följer som spår fem och är nog skivans näst bästa spår, speciellt i refrängerna, men det är ändå lite här skivans topp ligger. Ju längre in man kommer desto mer återsvalnar intresset för skivan och det är delvis för att det inte kommer någon ytterligare kanon och dels för att mer eller mindre allt låter likadant. En tredje faktor känns som längden därför att efter introt följer nio låtar med en speltid om närmare 55 minuter där bara två låtar är kortare än fem minuter och alla längre än fyra. Problemet med detta är att det känns som låtarna blir proppfulla med alldeles för mycket av allt och även om de är intressanta bitvis blir det inte så roligt när de bara fortsätter i all oändlighet.

Det finns ett till problem med Alpha Tiger, och det är att dem inte direkt består av fantastiska musiker. Dietrich är väl hyfsad men även han låter ganska trist då han inte har någon egen karaktär i rösten utan abar låter som en kopia på genrens tonsättande röster - som Kiske, tate och Michael Knoblich. Det här med "perfekt metalupplevelse garanteras" känns inte direkt rätt, även om jag förstår att man hellre väljer att uttrycka sig så hellre än "medelmåttig metalupplevelse garanteras", trots att det är vad det är.

Jag gillar 'Beneath The Surface' under delar av den här skivan och i synnerhet då Waiting For A Sign men albumet är inte lika bra i sin helhet. Jag förnekar inte skivans kvaliteter, men även Hitler hade sina positiva sidor och väldigt få skulle nog beskriva hans ledarskap som "perfekt ledarskap garanteras". Självklart liknar jag inte Alpha Tiger med Hitler nu, ni är säker intelligenta nog att förstå att poängen är att man inte blir perfekt bara för att man har goda egenskaper.

Sammantaget kan man säga att det här är ett hyfsat power metal-album med några bättre spår som överlag dock inte är mycket mer än godkänt. Albumet rekommenderas i huvudsak till fans av genren men utöver dessa har jag svårt att se att det blir något större intresse för skivan i övrigt eftersom Alpha Tiger inte har något nytt att bjuda på med 'Beneath The Surface'.

HHHHHHH