AC Angry
Black Denim

Från två år sedan recenserade jag ett album av ett band som kallades Taletellers, det är samma band som detta. Den tyska kvartetten hade ett kortare uppehåll efter Radicalizer och när de sedan bestämde sig för mer musik siktade på en mer rockig atmosfär tyckte det att det var lämpligt att byta namn till något rakare. AC Angry var tydligen detta lämpliga namn och detta är deras första album som AC Angry. Black Denim, känns lite klichéartat som namn på ett album och skivomslaget är också ganska mycket som man kan förvänta sig av ett rakt aggressivt rockalbum.

Rockmusik, rakt på utan krusiduller och konstigheter. Lätt att ta till sig och lätt att tycka om, mycket energi och kraft. Egentligen inte mycket att säga om albumets stil och sådant, helt enkelt rockmusik med mycket ös. Kort och koncist är det dessutom, mycket välgjort och välproducerat. Det finns ingenting att klaga på när det gäller den fronten, om ni hört Radicalizer av Taletellers kan jag säga att detta är mer åt det klassiska sjuttiotalshårdrockshållet än åt Taletellers mer metalliska stil. Det saknar också en hitlåt av samma stuk som The Lie var på nämnda album men det är överlag ett album som känns mer kvalitativt producerat än Taletellers albumet trots att det är gjort av samma folk.

Inte riktigt min stil, jag ska dock erkänna att jag gillar detta album hyfsat mycket. Dock måste jag påpeka att det inte direkt är nyskapande eller stilistiskt alltför spännande, det känns som att bandet precis som tidigare vandrar på väl upptrampade stigar och fokuserar mer på att kunna leverera igenkänningsbar musik för livescenen än på att skapa ett riktigt vasst album. Det saknas något litet för att albumet ska vara minnesvärt, det är ett sådant där bra album man spelar sig igenom med ett leende för att sedan ganska omgående glömma till förmån för nästa band.

För er som önskar att det vore sjuttiotal är detta säkerligen ett skoj album, väl värt att spendera en stund på att avnjuta. Personligen passar kanske inte den stilen lika bra utan det är som jag berörde tidigare, en stunds underhållning. Ett album som är svårt att ogilla med bra ös och ett gott humör, inte lika argt som namnet antyder.

HHHHHHH