Wigelius
Reinventions

Det sägs att Frontiers favoritproducent Daniel Flores såg Anders Wigelius framträdande i teveprogrammet True Talent som sägs ha visats på svensk TV. Inte för att jag hört talas om vare sig programmet eller Wigelius själv men han ska ha framfört Journeys hyfsat kända Don’t Stop Believin’. Anders bror Erik spelar också trummor i bandet så namnet blir kanske mer logiskt när man tänker så, när det sedan också nämns att Wigelius själv lyssnat på band som just Journey, Toto, Foreigner och liknande är det ganska enkelt att dra slutsatsen att det handlar om AOR. Logon och skivomslaget kan knappast sägas motsäga en sådan tes heller, men ibland är inte allt som det verkar. Samtidigt ska det förstås nämnas att detta är Frontiers Records.

AOR 101 är en fiktiv bok jag tror att Frontiers delar ut till alla sina band och producenter, eller kanske AOR For Dummies för det är precis vad detta handlar om. Snyggt producerat, väl framförd AOR rock helt enligt mallen utan överraskningar eller fantasi. Melodiöst så det förslår, refränger du vill sjunga med i och musik som är lätt att ta till sig efter bara en kort genomlyssning. Hyfsat varierat men alltid inom ramen och det verkar inte finnas något utrymme för utflykter. Sångare Anders är utan tvekan kompetent och har en bra röst för att framföra AOR, han ackompanjeras av en kompetent ensemble och det är helt klart fläckfritt framfört och lätt att ta till sig. Albumet är inte överdrivet långt heller med 46 minuters speltid, även om man förstås kan ha synpunkter på att det faktiskt låter som väldigt mycket annat och att det därför kan vara svårt att se vitsen med det.

Jag vill definitivt tillstå att detta album är väldigt bra, inledande Angeline vill man bara sjunga med i och detsamma gäller för ett flertal av spåren som följer. Men efter ett par genomspelningar framträder en lite annorlunda bild, en bild av kanske bristande erfarenhet eller vad det nu kan vara. Problemet Wigelius har är att genren redan är mättad sedan länge och behovet av ett album som är precis enligt mallen existerar egentligen inte. Jag måste säga att jag tycker att Wigelius har samma problem som så många andra band som försöker slå sig in i denna genre, det låter som det gjorde förr och visst är det ett säkert recept för att skapa bra och positiv musik. Men vill man synas måste man göra mer än så, Wigelius Reinventions har inte problemet att musiken inte är bra utan snarare att alla annan musik i genren är minst lika bra vilket gör att albumet kommer att drunkna bland alla andra. Jag menar bara den 29 juni släppte Frontiers två ytterligare album som det kan sägas samma sak om, Asia och Million Dollar Reload.

Reinventions är lite av ett ”ännu ett” album och ett som drunknar i en genre som sedan länge är mättad och överfull och i ärlighetens namn finns det ingen anledning att köpa detta album om man redan har en samling som innefattar album av Journey, Toto och Foreigner för att nämna några. Kom dock ihåg att detta är en debut och att Wigelius definitivt har en bra röst vilket gör att det definitivt finns anledning att tro att det kan komma något intressant från detta band i framtiden men då måste de sluta kopiera andra.