Viper Venom
In Venom Veritas

Giftiga italienare som tror på sanningen i giftet, låter spännande? I giftet sanningen säger de, och bjuder oss ett konceptuellt album där varje låt ska vara en metafor för medicinska tillstånd och relaterar till vardagliga företeelser. Varje giftorm på omslaget ska relatera till vardera låt på albumet, ett ganska intressant omslag får man väl konstatera att trion lyckats få till att pryda deras nya album. En sak jag funderade på när jag började försöka ta reda på lite grann om detta band var att de skulle behöva jobba på sin pressinformation, tretton sidor där det mesta är av litet eller inget intresse för den som ska skriva om deras album eller intervjua dem. De kanske borde dela upp informationerna i flera filer så att man inte behöver gå igenom en kronologi med bandets alla göromål. Men nog om det nu, frågan är vilka giftiga ting vi kan hitta på detta album.

Det första som slår mig när jag lyssnar på detta album är hur billigt det låter, hur jag har problem att komma överens med produktionen. Kanske är det giftet som flödat ut i produktionsutrustningen och förlamat vissa rörliga delar med paralyserande gift, det låter inte speciellt hälsosamt. Men ett album är förstås mer än sin produktion och ett bra album är ofta mer än summan av sina delar och låtarna Viper Venom har att erbjuda är ganska klassiska heavy metallåtar med kvinnlig sång. Miriam som står för sången har en giftig röst, lite hes och lite aggressiv. Hon sjunger tio giftiga låtar som kan kallas rå heavy metal och som bjuder på någotsånär variation och hyfsat med energi.

Om det inte hade varit för den ruttna produktionen hade In Venom Veritas varit ett riktigt trevligt album, det finns intressanta låtar, ett hyfsat djup och en bra variation, 37 minuter av schysst musik. Problemet är dock att det låter inte speciellt bra med den produktion de har att erbjuda, det blir lite grann en ”tänk om”-skiva som kunde ha varit mycket bättre om den inte hade låtit så gammal, ljudbilden känns för gammal alternativt för billigt för att det här verkligen ska kunna fungera fullt ut.

Och nu tänker du att jag borde ha givit en trea i betyg och kanske har du rätt men jag gillar spår som inledande Dirt In Vains och sedan främst och den avslutande trion av spår och det faktum att de håller sig korta gör ju att problemet med produktionen blir mindre påtagligt än det skulle ha varit om albumet hade en längre speltid. Så med viss reservation godkänner jag detta, men om du gillar klassisk heavy metal och speciellt kvinnofrontad sådan bör du definitivt finna en del nöje i att fördjupa dig i detta album.
Och det är allt jag kan säga om detta album.

HHHHHHH