Unherz
Die Wahrheit Liegt Dazwischen

Tänk vad tyska Unherz skulle ses ned på av de så kallade jämställdhetskämparna, ett omslag som lätt kan uppfattas som sexistiskt (undrar om de säljer den som sådan där sticker man kan ha på bilrutan) och dessutom är de bara män i bandet. Det är inte alls bra tycker jämställdshetsivrarna, de borde kvotera in kvinnor så att de är lika många män som kvinnor i bandet. Men det är inget Unherz bryr sig om för de säger sig vara opolitiska och att sanningen ligger någonstans i mellan. Att de är ett energiskt och tyskspråkigt rockband har jag redan nämnt i tidigare recensioner av bandet, kanske kan de också träffa riktigt rätt med detta sitt tredje album i ordningen. Det är faktiskt kul med Unherz som känns som ett klassiskt rockband som släpper med dagens mått mätt korta album i tät följd, ett om året har det blivit sedan debuten 2010.

Det är samma tyskspråkiga raka rockmusik som tidigare men kanske har de tagit ut svängarna lite grann och framförallt har de varierat sig lite mer sett över albumet vilket gör att det får en bättre dynamik och ett väldigt fint flöde genom de elva spåren som fanns på min lilla promo. Dessa spår tar ungefär 44 minuter att spela igenom och som vanligt sjungs det bara på tyska och det sjungs med vardagsnära texter och det hela ger en liten känsla av arbetarklass men kanske inte på ett romantiserande sätt som vissa band verkar göra, detta album är enkelt och rakt för att passa den i många avseende okultiverade arbetarklassen. Jag har egentligen ingen aning om det är så men man kan gissa på att det är så eftersom det är så musiken är gjort, den är enkel att ta till sig och den passar såväl mongot med näsan begravd i sin ajfån som industriarbetaren som jobbar i femtio år utan att utvecklas ett dyft och knappt tjänar lika mycket som en politiker gör på någon vecka om man räknar in all representation skattebetalarna står för. Kanske tappade jag tråden marginellt där, men vad jag försökte säga är att detta är rockmusik som är enkelt uppbyggd men ändå så kompetent genomförd att den passar alla, facebooktönt som överviktig direktör.

Lite grann har jag hela tiden hoppats att Unherz ska sluta fega så mycket och faktiskt strunta i att vara politiska och göra vad de verkligen känner för som de påstår sig göra. De har åtminstone släppt loss när det gäller omslaget, alla heder för det och faktiskt har de också tagit ut svängarna mer musikaliskt. Detta album tycker jag är djupare, mer dynamiskt, mer engagerande och medryckande och mer sofistikerat än de två tidigare och för första gången kan de verkligen gripa tag i mig som lyssnare. Dieser Traum är en dröm för den som gillar bra refränger och klassisk rock man bara vill sjunga med i, Benzin är en annan jag kommer på direkt. Det finns ett flertal riktigt bra låtar och albumet håller greppet om mitt intresse från inledning till avslutning, det blir aldrig stagnant som de tidigare två ibland kunde bli. Det känns mer dynamiskt än tidigare och varför inte ta sig en fördjupande utforskning av King Kongs syster?

Detta album är en fullträff av Unherz och för första gången tycker jag att deras musik verkligen lyfter och inte bara står kvar på en bra men kanske inte alltför stimulerande nivå. Nu är det dynamiskt hela tiden, det finns ett annat djup och låtarna är betydligt bättre och du tröttnar inte på dem på samma sätt som på de två tidigare albumen. Ett starkt album som jag kan rekommendera till er alla, om ni mot förmodan inte skulle gilla det får ni ju ett kul skivomslag att sätta någonstans där det syns. Så äntligen tar Unherz ut svängarna lite mer.