Trail of Murder
Shades of Art

Spår av mord i Bollnäs, en liten svensk småstad mitt ute i skogarna. En ort med omkring 12000 invånare som man brukar åka igenom på väg till E4:an om man kommer från inlandet. Och mord, brutala sådana verkar förekomma även där. Dock finns också mer positiva saker från den lilla orten som en hel räcka med hyfsat kända rockers som till exempel Tad Morose eller Morgana Lefay som bidragit med lite personal till detta band. En kvintett som nu släpper sitt debutalbum som mer nyanser av konst än uppstyckade likdelar. Jag tycker att skivomslaget lämnar en del att önska men det är trots allt vad som finns innanför detsamma som är det viktigaste i detta fall.

Heavy metal, Urban Breed (lustigt namn om man översätter lite) har en väldigt bra röst för den genren vilket vi hört i till exempel Tad Morose där han tidigare sjungit. Men det handlar förstås inte bara om sången utan också om ösiga metaldängor med mycket energi och oftast ett ganska högt tempo, även med en viss variation vilket gör att det inte känns så stagnant som heavy metal ganska ofta gör. Mycket kompetent producerat dessutom med en ljudbild som är både tung och polerad, en fin bedrift som de förstås arbetat fram med välkände Jonas Kjellgren som är känd för sina mixarkunskaper. Albumet kan dock med sina femtiotvå minuter ändå sägas vara omkring ett (kanske två) spår för långt, elva hade varit bättre än tolv.

Shades of Art är dock ett väldigt bra album, som har ett flertal starka spår vilka definitivt intresserar mig som lyssnare och hade det inte varit för att den varit lite väl lång hade jag varit riktigt road, nu känns det lite långdraget mot slutet. Det är dock inget jätteproblem eftersom det är väldigt bra musik de bjuder på men de sista spåren gör inget större intryck på mig eftersom jag bara väntar på slutet och nästa skiva där. Annars gillar jag melodierna, sången är också väldigt stark och albumet som helhet är definitivt ett som är väl värt att lyssna på, speciellt för den som är en stor fanatiker av heavy metal.

Bäst är nog det inledande titelspåret som är riktigt starkt och definitivt ett hitspår, sedan gillar jag efterföljande Carnivore och Your Silence som är riktigt intressanta spår också. Det finns inget direkt dåligt spår på albumet så där behöver jag inte klaga men jag tycker ändå att minst ett av dem borde har rensats bort för att det skulle ha skapat en annan känsla när sista tonen klingat ut. Då skulle det istället för som nu när man tänker ”äntligen” när albumet tystnar bli en känsla av ”är det redan slut” jag tycker alltid att man ska lämna lyssnaren viljandes ha mer istället för övergödd, vi kan trots allt se på amerikanerna (och en hel del runt omkring oss själva också) hur det går när man får för mycket av det goda.

Men kort och gott kan jag säga att detta album är betydligt mer inspirerat och bra än min inspiration att skriva denna recension varit, jag tycker verkligen att ni bör ta er en närmare titt på detta för det är riktigt bra.