Tortorum
Extinctionist

Varför? det är onekligen en fråga jag ofta ställer mig inför viss musik. Varför fortsätter norrmännen att kasta ur sig deras patenterade svartmetall där alla band låter identiska, mer eller mindre. Vad sägs om följande? ”Tortorum bildades i Bergen, Norge, av gitarristen Skyggen 2010, men idén föddes några år tidigare. Den fanns alltid där. Den drivande kraften för bandet är beundrandet av den mörka sidan och hatet mot de svaga, förslavande religionerna…” och så vidare står det i pressinfon, något om människans fall och svag och rutten värld och allt det där. Det är verkligen ingenting som känns ens värt att nämna med tanke på att ALLA norska band av samma karaktär har samma drivkraft. Så jag kan inte låta bli att undra varför man ger sig ut för att skapa musik extremt hårt driven av regler och med samma tematiska innehåll som alla andra band i en genre som är fylld långt över bristningsgränsen. Jag kan lova att det finns väldigt många fler band och album i genren än det finns människor som faktiskt lyssnar på skiten.

Tortorum är ännu ett av dessa band, de låter precis som alla andra med smattrande trummor, den här typiska slingan på gitarr/bas som återfinns i alla black metal band och en sångare som låter som han svalt en kritfabrik alternativt är en avkomma från en förening av Bengt Magnusson och Eva Braun. Ljudbilden är som den brukar vara hos band som denna och för att få någon illusion av att det faktiskt är tungt rockande musik och inte någon form av dammsugare som låter måste du spela den riktigt högt och då förstör du hörseln för gitarrerna låter som skit i det läget. Kort och gott det låter som vilket annat norskt underjordiskt svartmetallband som helst, varken mer eller mindre. Omslaget är dock väldigt fult vilket förstås också brukar vara ett viktigt mått på äktheten när det gäller musik i denna genre. Jag tycker att de kan etiketteras med ”autentisk norsk svartmetall” testat av Statens Provningsinstitut om de kan få SP att autentisera dem förstås.

Autentisk norsk svartmetall tycker jag är lika roligt som att drabbas av migrän eller svimningsattacker medan jag kör bil och Tortorum låter ungefär lika kul som att uppleva något som detta. Jag måste säga att det varit tortyr att ta sig igenom detta album nog många gånger för att forma en vettig åsikt och uttömma alla tvivel, precis som det brukar vara med dåliga album. Att det dessutom inte erbjuder något som inte redan finns i drivor känns det även som att de tre-fyra personerna som lyssnar på genren troligen inte kommer att se detta album som någonting att bränna sina pengar de surt förvärvat genom att paketera fisk från fiskodlingar i Norge på.

Efter att ha lyssnat på skiten och läst lite recensioner på interwebben kvarstår fortfarande den initiala frågan: varför?

HHHHHHH