The Forsaken
Beyond Redemption

Det här är ett album som tagit en del tid att få ut en recension på, inte för att det är så komplext och svårbedömt utan snarare för att det fallit mellan stolar och blivit lite förbisett i den enorma hög med recensioner vi har. Nu har dock det svenska bandets album fått cirka ett dussin genomspelningar och jag har vänt ut och in på deras fjärde album som går under namnet Beyond Redemption som råkar vara deras första album sedan 2003. Av betygen jag såg runt om på nätet måste det vara ett riktigt bra album, det fanns en som tyckte att det var ett likgiltigt album medan övriga recensenter var lika positiva som de brukar vara. För vissa verkar det dessutom ha varit en relativt eftertraktad skiva medan jag till exempel inte kunde vara mer lyckligt ovetande om bandet och deras tidigare musik.

Musikaliskt handlar det om ganska typisk dödsmetall, lika nyskapande som en tysk bussresenär och lika djupt som en vattenpöl på en vanlig trottoar. Det är musik som känns igen, det är byggt på element av den klassiska Göteborgsdödsmetallen samt Floridavarianten av samma sak. Ganska melodiös dödmetall med lite brutala inslag kanske man skulle kunna skriva om det, ingenting som direkt utmärker sig från mängden på detta album, det låter helt enkelt som ganska typisk dödsmetall med några lite annorlunda inslag men i ärlighetens namn är det inte särskilt många sådana inslag men de finns där med lite svartmetall och lite thrash för att bredda ljudbilden antar jag. Ett album som inte är speciellt varierat, inte ens sett till genren känns det speciellt varierat över de tio spåren som tar dig just över 40 minuter att spela igenom.

Helt okej dödsmetall men inget som tilltar mig det minsta eftersom det känns väldigt intetsägande, lite in genom vänster öra och direkt sedan ut genom höger utan att ta någon omväg däremellan. Det är tio låtar som bara tuggar på utan att egentligen komma någonstans och det känns dessutom väldigt mycket déjà vu när jag lyssnar på det, kan jag ha hört det förr? Nja, inte just det men stilistiken låter väldigt typisk och det känns lite grann som att det bara är ett album som låter som allt annat utan någon större egen identitet. Nu när jag satt och lyssnade samtidigt som jag skrev var jag tvungen att byta skiva för jag satt och höll på att somna konstant så länge The Forsaken snurrade i musikspelaren.

Beyond Redemption är välspelad och bandet visar att de har god kompetens, vrålaren är också helt okej vilket också kan sägas om skivan som helhet. Det är ett album som går att lyssna på men det engagerar inte, och det finns ingen riktigt bra låt vilket gör att det bara blir ett album som passerar förbi utan att göra något alls. Ska vi säga intetsägande? det är precis vad vi borde för det är precis vad Beyond Redemption är.

Så för att sammanfatta, det är ett ganska ointressant dödsmetallalbum som bara trycker på de vanliga knapparna, ibland lite väl löst vilket gör att jag inte kan finna det minsta engagemang att intressera mig för detta album. Dock ska jag åter påminna om att detta album fått en del goda recensioner på internet vilket kanske indikerar att det är något som tilltalar de som är mer frälsta på genren än jag är. De borde nog försöka hitta en bättra omslagskonstnär till nästa gång också.