Structural Disorder
A Prelude to Insanity

Svenska progressiva metalkvintetten som kallar sig Structural Disorder har det mesta talandes för sig med ett fyndigt namn och en intressant skivtitel dessutom med ett spännande tema om vad som pågår i medvetandet på en psykotisk gentleman. Med en sådan premiss kan det förstås inte gå snett, eller? Omslaget är inte det mest spännande jag sett men å andra sidan är det ett digitalt släpp så det kanske inte spelar riktigt samma roll som om det varit en fysisk sådan. Det är deras första försök och det vi får är en EP med fyra spår, en EP som alltså enbart släpps i digitalt format.

Musikaliskt är det väldigt keyboarddominerad progressiv metal med ett flertal olika faser genom EPn och det är egentligen väldigt svårt att beskriva exakt hur de låter då låtarna är väldigt olika varandra och det inte riktigt finns någon genomgripande ljudbild. Det är väl producerat i det att det är välpolerat och snyggt, det låter väldigt påkostat kan man faktiskt säga. De fyra spåren klockar in på nästan 23 minuter och innefattar en hel del variation i ganska långa spår. Ljudmässigt sätt tycker jag att det låter som en kvalitetsprodukt, klart mer mogen än man kan vänta sig av ett band som inte släppt något tidigare.

Det börjar riktigt bra med riktigt fina keyboards som engagerar ordentligt tycker jag, väldigt kompetenta och väldigt snygga dessutom. Många band brukar dö när sången kommer igång och det är delvis sant även med Structural Disorder då det första sångstycket faktiskt känns ganska avtändande, men sett till resten av låten är det också det sämsta stycket eftersom låten i övrigt är väldigt bra förutom någon del som liknar första sångstycket. Nästa låt är däremot inte speciellt rolig, lugn och behaglig melodi med snygga keys har den men lyriken är så skrämmande tråkig att jag vet inte vad jag ska jämföra den med, kanske Bibeln. Jag förstår låtens poäng i den övergripande historien och även dess betydelse i samma historia men den är trots det inte intressant för även om låten är okej så är lyriken inte alls kul och det förstör hela låten för mig. Tredje spåret är det bästa och väldigt bra med bra dynamik och känsla medan avslutande spåret känns helt ointressant så det är lite av en bergochdalbana till EP, kul och bra men på samma gång tragisk, kan det vara så att orutin spelar in här. Musik handlar så mycket om känsla och i keyboardsen på detta album finns massor av den saken, i sången finns den ibland, i låtarna också ibland men det absolut största problemet är att låtarna inte riktigt hör ihop, det känns inte som att de berättar en historia så den delen känns misslyckad.

Det är en svår EP att sätta ett betyg på eftersom den kan vara väldigt bra men samtidigt inte speciellt bra överhuvudtaget. Jag tycker dock att även om denna EP i slutändan inte gör något för mig så finns där en enorm potential i detta band men för att låsa upp denna behöver de kunna bygga runt ett koncept och inte göra det så spretigt och osammanhängande, visserligen är en psykotisk persons medvetande osammanhängande men det är alltid samma person eftersom han inte var schizofren och därför bör det finnas något ljudbildsmässigt som binder samman de fyra spåren eftersom de ska berätta denne mans historia. Även om denna EP inte riktigt föll mig i smaken finns där saker jag tar med, keyboardsen är väldigt spännande och framförallt riktigt bra och tredje spåret är en höjdare men EPn faller mig som helhet inte direkt i smaken så det får nog bli att spara det tredje spåret och låta resten försvinna. Detta band kan dock bli riktigt spännande i framtiden för här finns enorma resurser att ta fram, dock fick de inte fram dessa denna gång.