Sould Sacrifice
Carpe Mortem

Carpe Diem betyder fånga dagen, jag antar att ni kan utifrån det gissa vad turkiska Soul Sacrifices andra albumtitel betyder. Det är spännande med musik från udda länder, Turkiet och Istanbul tycker man borde kunna bjuda på metal av ett annorlunda slag. Omslaget och loggan ser dock inte speciellt orientaliska eller spännande ut, och genren melodiös dödsmetall är ju knappast den minst befolkade musikgenren vi har på denna planet. Frågan är om detta band som senast släppte ett album 2005 kan skapa en musikalisk kreation som får dem att framstå som intressanta och spännande för något annat än sitt ursprung.

Musikaliskt känns det inspirerat av mina svenska landsmän i genren, det vill säga den omåttligt populära genren att kopiera, Göteborgsdöds. Det är melodiösa riff blandat med tunga dödsmetallgung och vrålande sång lite varvat med klarsång vilket är ungefär som genren generellt brukar låta. Produktionen där mix och mastering skötts av svenske Dan Swanö låter ganska typisk för genren och jag har svårt att se någonting direkt unikt med detta band, titelspåret är dock ett undantag i att det låter ganska unikt i sin stilistik. Albumet är hyggligt varierat inom temat och det innehåller elva spår som tar lite över 46 minuter att spela sig igenom och under dessa är det svårt att se hur detta bands ursprung skulle kunna vara något annat än Bohuslän eller Västergötland.

Jag saknar turkiska inslag, lite orientaliska rytmer och instrument skulle knappast skada detta album. Istället blir det ditt standardformat till melodiös dödsmetall från västra Sverige, ingenting fräscht, ingenting nytt. Det är bara titelspåret som bryter av och känns intressant, efterföljande Sarcastic Existence är också hygglig och inte helt genretypisk men resten av albumet känns ganska intetsägande och föga intressant. Turkisk metall som låter precis som allt annat, dessa udda länder borde komma med udda musik, ta Yossi Sassi från Israel, Avven från Slovenien, Nami från Andorra för att nämna några som har satt en intressant särprägel på sin musik så att de inte låter som de är vilket band som helst från de mer etablerade metalliska länderna.

Det ska dock säga att de försöker skapa någon form av prägel men jag vet inte om de är dem eller ljudbilden som gör att deras spännande element drunknar i ett hav av beige neutralitet. Det kan vara vrålsången som för det mesta är riktigt dålig, men det kan också vara att de inte lyckas vara dynamiska nog för att få fram en spännande ljudbild. Att där finns kompetens och säkert kapacitet tycker jag mig höra, problemet är bara att de vänder sig enbart till de som snöat in sig på den melodiösa dödsmetallen och bara lyssnar på det för om du är musikalisk allätare brukar du inte lyssna på annat än det absolut bästa i en genre och den titeln är inte Soul Sacrifice ens nära.

Så för dig som gillar genren kan jag rekommendera att du tar dig en titt på spåren nedan, för er andra kan jag rekommendera att ni letar ert nästa musikaliska förvärv på annat håll; Carpe Diem!