Science of Sleep
Affliction

Vetenskap om sömn, det är inte det bästa bandnamn jag någonsin hört, inte ens det näst bästa faktiskt. Frågan är om det ens är på topp tiolistan, eller något sådant. Jag gillar skivomslaget, det är spännande men att döpa ett album till bedrövelse bådar faktiskt inte gott för detta debuterande tyska band som skall ha gjort över 100 spelningar de senaste två åren, som att det skulle innebära att de gör bra studiomaterial. Säljmaterialet talar om en ny era av brutalitet och en massa sådant, när vi sorterar bort tjurskiten ur sådant brukar det innebära att det är någon form av sömnpiller. Vi får väl se vad sanningen säger om detta album, hoppas det är bra för skivomslaget är snyggt skulle jag ha sagt om jag nu inte redan hade hört albumet när jag skrev det.

Det är ganska typisk hardcore eller metalcore eller vad man nu kallar det när musiken bankar på snabbt och hårt med en sångare som skriker sig så hes att han sedan skulle kunna kallas Bengt. Detta är en EP om sex spår och sedan fick vi ett bonusspår så på EPn vi hade att spela fanns det sju spår av skrikande och hamrande och tungt och aggressivt. Sa jag att det låter ganska typiskt? nej, jag skrev det men det var det jag hade att säga. Albumet känns inte speciellt varierat utan det tuggar på lite grann i samma stilistik från start till mål, en resa som tar ungefär 24 minuter att spela sig igenom vilket inte är så länge förstås så det gör ju att man lättare kan ha översyn med likriktningen. Men vad ska man då säga om denna EP?

Den är okej för vad den är men inte fan är det speciellt bra, eller underhållande. Fördelen med detta album är att det inte är särskilt bra, givetvis måste jag plussa för bandets engagemang och energi men å andra sidan är det inte direkt i min smak kan jag väl säga för att vara snäll mot bandet. Samtidigt som vi säger att det finns fördelar men inte är särskilt bra ska vi vara medvetna om att det är bandets första försök utan det finns utrymme för förbättring inför ett kommande album, en sådan skulle vara att ta ett steg tillbaka och softa till det lite.

Nåväl, detta är en ganska stereotyp hardcoreEP som inte direkt erbjuder vare sig imponerande låtskrivande eller framförande. Det är dock energiskt, känslofyllt och högljutt så visst finns där lite pluspoäng även om EPn i sig knappast kan kallas stor musikalisk konst. Kanske att EPn har en lämplig titel.