Re-Armed
Worldwide Hypnotize

Finska Re-Armed har en del talande för sig och en del emot sig med sitt debutalbum Worldwide Hypnotize, omslaget är roligt och väcker tanke medan logotypen inte direkt vittnar om ett band som spelar musik jag gillar. Trots att bandet funnits sedan 2001 är det först nu, 2012 som de släpper sitt första album och för att marknadsföra detta album ska bandet vara förband till Chimaira under deras kommande turné för Age of Hell. Givetvis har det inte varit helt tyst kring bandet sedan 2001, de har släppt sex stycken demoskivor innan deras debutalbum nu fått se dagens ljus, enligt pressinformationen har dessa dessutom varit uppskattade av kritikerna. Under dessa år har dessutom bandets stil utvecklats till något större, precis som bandets medlemmar själva har vuxit som personer. Så, vad ska vi då tro om detta debutalbum? kan det vara lika hypnotiskt som omslaget och titeln indikerar?

Dödsmetall med thrashinfluenser och spår av grindcore är vad som sägs om detta band och det är väl ganska sant, det är baserat lite grann i den så kallade göteborgsvarianten av dödsmetallen och sedan thrashas det på som tusan med inslag av lite mer tunga grejer. Tungt och snabbt är det för det mesta och jag kan väl inte direkt påstå att de 33 minuterna av musik bjuder på särskilt mycket variation, men de nio spåren bjuder på viss variation inom temat. Produktionen är modern och inget att anmärka på men samtidigt är det inte heller speciellt nyskapande eller egentligen annorlunda från det mesta andra vi får höra inom liknande genrer.

Re-Armed bjuder på en armada av energi och aggression i ett högt tempo även om det finns en viss underton av melodiöst tänk. Det är knappast något unikt de bjuder på heller mest rå energi och kraftfull metall, inte direkt hypnotiskt eller egentligen något som känns återknytande till albumets omslag. Okej kan det sägas vara, inte dåligt egentligen men det känns inte heller som att det griper tag i mig eller ens har något som tilltalar mitt sinne så jag kan väl säga att detta album är rätt så intetsägande egentligen och det är mest rå energi och aggression utan någon egentlig tanke bakom. Visserligen finns det säkert en tanke bakom men den tanken kan i så fall inte direkt sägas komma fram genom musiken.

Jag har sett en del väldigt positiva recensioner om detta album så onekligen tilltalar de några recensenter men vad alla har gemensamt verkar vara detta om den råa energin och den antagna enkla struktur med vilken de byggt sin musik. Inget ont om den saken, de gör vad de gör ganska bra. Det finns dock ett stort problem med det hela och det är bristen på något som gör att de känns egna, att de känns lite för mycket som allt annat och det gör att mitt intresse dalar snabbt och i slutändan önskar jag hellre spendera min tid lyssnandes på någonting annat.

För de som redan snubblat in på och är fast i den här musikaliska stilen med lite aggressiv melodiös extremmetall kan det säkert vara väldigt spännande, jag tror att det främst är något man gillar om man gillar musikstilen medan det nog inte är så värst tilltalande för den som bara är ytligt intresserad av genren. Så för mig känns Re-Armed ganska intetsägande, hyfsade att lyssna på men intetsägande.