Pigs
You Ruin Everything

Grisarna från New York tycker att du förstör allt, jag tycker att det känns lite taskigt faktiskt. Nästan så att man skulle kunna beskriva det som clownaktigt, det är en trio grisar vi har att göra med och de har nyligen låtit världen få smaka på deras debutalbum nästan som att de bjudit på en skinka. En skinka… förlåt, ett album som fått namnet You Ruin Everything, kanske inte ett påstående som lämpar sig att rikta mot alla men det är precis vad de gör dessa grisar. Inte kan de nämnas vara kultingar heller för de har alla erfarenheter från diverse konstellationer sedan tidigare och därför måste anses som ganska erfarna inom vad de gör. Noise Rock kallas tydligen den musikgenre de representerar, vilket vad jag förstås är någon form av hardcore/punkig historia om jag ska tro vad som skrivs.

Ruffigt och vid första anblick lite grann utan struktur och sammanhängande inslag men efter ett par genomlyssningar kan jag konstatera att där visst finns struktur och oväsendet är ordnat efter en musikalisk frasering. Ljudbilden känns inte sådär överdrivet putsad men ändå väldigt fräsch och modern, tempot är högt och energin är hela tiden väldigt stor och det känns lite grann som att det handlar väldigt mycket om att skrika ut en uppdämd inre frustration samtidigt som man håller den tillbaka, kontrollerad ilska kanske man skulle kunna beskriva det som. Allt presenteras i det inledande spåret vilket illustrerar albumet på ett mycket bra sätt, så om du gillar det spåret gillar du resten av albumet och tvärtom. Det är ett album om elva spår och närmare 43 minuter av musik som vi bjuds på av denna trio gråsvartrandiga filurer.

Jag tyckte inget vidare om detta album till en början men allteftersom jag lyssnat har jag kommit att uppskatta albumet mer och måste säga att det är ett ganska bra album. Stilistiskt sett är det inte min typ av musik men jag kan se det tilltalande i detta album, det bjuder på bra energi och en väldigt bra känsla i sin framtoning. Det är inte så löjligt som framsidan indikerar utan snarare någonting djupare och någonting med en aggressiv och tilltalande framtoning samtidigt som det finns en ganska snygg melodiös underton under vad som verkar vara oväsen. Snyggt och ruffigt oväsen, eller ska vi säga ett kontrollerat kaos.

Jag har väl inget direkt favoritspår på albumet då jag tycker att de är relativt lika varandra och inget av dem har någon direkt hitkaraktär utan de är aggressiva och väsnas ordentligt alla elva. Kanske att inledande Give It är snäppet över de andra spåren men egentligen finns det inte mycket som skiljer dem åt sett till kvalitén så det är ett kul album att lyssna på rakt igenom och det trots att det egentligen inte är min kopp te sett till stilistik. Om du gillar oväsenrock kommer du säkert uppskatta detta väldigt mycket, det är välgjort, gott om oväsen och gott om energi. Grisarna är aggressiva och ruffiga, kanske att dessa grisar till och med kan ta sig an den stygga vargen, åtminstone bör de klara av clownerna på framsidan.

HHHHHHH