Pictured
The Strand of Time

De har onekligen ett helt makalöst skivomslag Pictured från Frankrike, ett äventyrligt och spännande konstverk som får en att tänka på upptäcktsfärder i okänd terräng. Frågan är förstås om musiken är densamma, det är trots allt inte alltid skivomslag och musikalisk inriktning stämmer helt överens. The Strand of Time heter albumet som skall vara kvartettens första fullängdare, och den har fått några alldeles lysande recensioner men också några inte alltför lysande. Jag såg dock en fullpoängare för detta album vilket bör indikera att det är ett album som ingen kan tycka illa om, vilket redan motsagts av de recensioner jag sett runt om på nätet. Gitarrharmonier, energi och medryckande riff och allt det där talas det om.

Den beskriver väl verkligheten någotsånär men jag tycker att tempot generellt är ganska lågt, sången förnimmer lite om sådan vi får höra från band som Children of Bodom och det verkar lite grann som att inspirationen kommer ifrån den musikaliska stil som brukar kallas Göteborgsdöds. Det vill säga dödsmetall med en melodiös disposition, en genre som är ganska mättad egentligen så det bör väl vara någonting av den högre skolan för att egentligen synas och märkas idag. Ett album med nio spår och spelas under cirka 43 minuter, variationen över dessa är väl sådär, inte jättestor och inte jätteliten heller.

Ljudbilden tycker jag om med Pictured men låtarna lyfter liksom aldrig utan det står lite grann och bara stampar på samma ställe minut efter minut, låt efter låt och det känns lite grann som att det aldrig kommer någonstans. Det är ett album som hade kunnat vara men som aldrig riktigt blir, det är synd för man önskar ju att ett så fantastiskt skivomslag ska tillhöra en riktigt bra skiva och inte en ”jaha”-skiva. Det finns dock en del positiva tecken hos detta band, de vågar prova lite saker och kopierar inte det genretypiska rakt av, problemet är som sagt bara att de inte lyckas tillräckligt bra för att intressera med detta album.

Vad Pictured gör med sin Strand of Time är lite av ett ”tänk om” som dock inte räcker hela vägen fram och vi kanske inte ens ska nämna spåret Metal som känns ganska löjligt, i övrigt är det väl någotsånär okej men samtidigt fullkomligt ointressant.