Merendine
New World Disorder

29/6-2012 verkar ha varit en thrash metaldag för Metalville, de släppte tre thrash metallalbum den dagen och av dessa har jag redan skrivit om Perzonal War och Drone. Nu är det alltså italienska Merendine där namnet som gäller verkar vara Luca med tanke på att sextio procent av bandet heter så. New World Disorder heter deras album som råkar vara det fjärde i deras karriär och det verkar ha fått förvånansvärt få recensioner vilket aldrig brukar båda speciellt gott och om man tittar på omslaget är det inte heller speciellt imponerande så onekligen kan man fundera över vad för slags album vi kan ha med att göra.

Det handlar om thrash metal och ganska typisk sådan, lite grann åt det kanadensiska håller såsom band likt Annihilator och liknande med lite Bay Area inslag, egentligen bara ganska typisk thrash metal. Tänk Metallica runt albumet med det namnet, det är i ärlighetens namn inte direkt något nytt och spännande som detta band bjuder på. Deras produktion är modern och ljudbilden låter som många moderna thrash metalbands ljudbilder brukar låta. Jag tror säkert att vissa thrashkännare kan anse att det är lite tamt och kanske är det lite för putsat ända ut i kanterna. Egentligen finns det inte så mycket annat att nämna om just den saken, det är ett album om tolv spår och lite över femtio minuter som håller sig till den stil de sätter upp från det inledande spåret.

New World Disorder är ett hyfsat bra album, jag skulle vilja säga att det är ett ganska typiskt medelalbum, varken bra eller dåligt. Det känns schysst att lyssna på albumet då låtarna fungerar ganska bra men bandet känns väldigt identitetslöst, som att de inte riktigt har tillräckligt med egna idéer för att kunna skapa musik som inte känns slätstruken. Även om albumet är bra överlag finns fler saker än avsaknaden av egen identitet att anmärka på. Bland annat är de lite för välpolerade, jag saknar aggressivitet vilket förstås är något som är ett måste för ett thrash metalalbum. New World Disorder är helt enkelt ett hyfsat thrash metalalbum som egentligen gör varken till eller från för den samlade musikskatten.

Kort och gott om du gillar standardiserad thrash metal som polerats lite för länge med sandpapper, då har du något i detta band. Om du tycker att thrash ska vara aggressiv och lite skitig runt kanterna med några opolerade hörn, då tror jag att du ska vända blickarna i en annan riktning för detta känns mest som en solid produkt som är för bra för att kunna anses dålig och för intetsägande för att kunna sägas vara riktigt bra.

HHHHHHH