Memories of a Dead Man
V.I.T.R.I.O.L.

Franska bandet Memories of a Dead Man släppte för en stund sedan sitt andra album som är en bokstavsförkortning för något men om man tar bort punkterna och bygger ett ord av det så blir det förstås en annan innebörd. Kanske har de räknat med att sågas för detta album, kanske inte. En sak jag frågade mig efter att ha fått detta album var förstås vilka minnen kan en död man ha? är det ens möjligt för en död att ha minnen? vittnar de om en tro på ett liv efter detta? och många fler funderingar som jag inte orkar tråka ut någon med. Den franska sextetten sägs visa upp en enastående förmåga att växla mellan känslosamma intimiteter till kraftfull och fängslande intensitet. Det snackas om post-metal, hardcore och utsvävningar som tar dig på en rymdresa.

Jag tycker dock inte att du ska räkna med att ta dig till ISS genom att lyssna på detta album, inte ens i sinnet. Men visst är det en dramatisk mix av hårt, finstämt, varierat och relativt intressant. Hyfsat bra producerat med en ljudbild som fungerar relativt väl med den musikaliska inriktning bandet har. Låtmaterialet är också ganska varierat men det är definitivt inte något som bjuder på rymdresor utan snarare kanske mest i form av ett drömskt tillstånd för en stund när de går in i sina mest atmosfäriska utsvävningar. När jag läser om dynamik och variation från stenhårt till känslosamma atmosfärer kan jag inte undgå att tro på ett dynamiskt låtmaterial och visserligen är det ganska dynamiskt men inte alls så dynamiskt som pressinformationen vill göra gällande. Det är framförallt i det tunga de inte riktigt når fram till en sådan tyngd man kan önska för maximal dynamik vilket också kan leda till att den 56 minuter långa speltiden blir en aning i längsta laget.

V.I.T.R.I.O.L. är bra, hyfsat varierat och hyfsat fantasifullt är det vilket förstås alltid är kul och positivt. Det inte den rymdresa som pressinformationen utlovar, det är ibland en resa lite längre än det musikaliska men oftast är det inte. Det jag främst saknar är en större dynamik, det är dynamiskt men det blir inte kraftfullt nog i sina kraftfulla stunder vilket gör att dynamiken inte blir lika stor som den borde ha varit med tanke på hur låtarna byggts. Det gör att det känns lite tamt och det är verkligen synd för att här finns så mycket känsla och så bra låtmaterial som inte riktigt realiseras till sin fulla potential även om det fortfarande är bra så känns det som att någonting saknas.

Så med minnen av en död man vilka det än är får vi kanske inte riktigt vad vi kunde hoppas på då det inte riktigt når sin fulla potential, men trots detta tycker jag att det är ett bra album som jag kan rekommendera till de som gillar de liknande banden eller annan musik i samma genrer. Kort och gott kan man väl säga att det är ett ganska bra album men det hade kunnat varit betydligt bättre och det med väldigt liten förändring.