Khoma
All Erodes

Svenska bandet Khoma är tillbaka med sitt fjärde album som följer deras mycket uppskattade A Final Storm och The Second Wave från 2010 och 2006, två album som fått riktigt bra omdömen från pressen. Jag måste erkänna att Khoma är ett band som gått mig helt obemärkt förbi av någon anledning, men det är förstås aldrig försent att råda bot på sådant när vänliga skivbolagsfolk skickar album till mig i parti och minut vilket alltid är roligt. Khoma har två medlemmar från Cult of Luna och en till, det är alltså en trio vi talar om och deras album All Erodes har inte det snyggaste skivomslag jag sett och avslöjar väl egentligen inte mycket om vad vi har att förvänta oss av dem, det ska dock sägas vara ganska intressant formgivet måste jag dock tillstå.

Det är inte speciellt hårt vilket kändes lite oväntat eftersom det mesta jag fått från detta skivbolag brukar vara det men samtidigt visar väl det att man aldrig ska ta något för givet. Det är också väldigt atmosfärisk rockmusik och för er som hört Radiohead kan jag säga att tänk er något i den trakten, jag kom just att tänka på även Grande Luxe som vi recenserade och intervjuade för något år sedan. Tempot är ofta relativt lågt och det känns som att inget direkt händer men ändå händer det massor i musiken, en sorts lågmäld dramatik skulle man kanske kunna beskriva det som. Väldigt väl producerat med en lätt känsla av vemod, men också att de omsorgsfullt skapat sin musik för att förmedla en viss typ av känsla, onekligen en riktigt intressant produkt denna skiva.

Det är nio riktigt fina spår vi får på detta album, nio spår där inget dock kan beskrivas vara av hitkaraktär vilket för med sig att inget spår direkt står ut utan det känns mer som att detta album blir en väldigt intressant helhet. Jag gillar verkligen hur de använder atmosfären för att skapa en fin känsla kring albumet, och hur de bygger upp en bra dramatik kring sin musikaliska skapelse det har lite av en episk karaktär detta album. Det är som att det berättar en historia och av pressinformationen att döma är det lite av ett avslutande kapitel till den trilogi album de redan släppt.

Som att det inte vore svårt nog att plocka ut de sista fem albumen till min topp tio för 2012, detta album underlättar ju knappast den saken för det är ännu en sådan där riktigt vass fempoängare som borde finnas med där men å andra sidan börjar det gälla en fyra-fem album vid det här laget. Men detta är definitivt ett riktigt bra album, det har ett djup som imponerar men också en musikalisk kompetens och känsla som är få förunnat. Jag måste tillstå att jag verkligen gillar detta album och att du nog bör ta dig en närmare titt på det för att det är definitivt ett album som bör falla mången musiklyssnare i smaken. Kort och gott ett album väl värt att titta lite närmare på.