Jack Blades
Rock N Roll Ride

Jack Blades är en välkänd musiker, som kanske är mest känd för sin roll som sångare i Night Ranger men även för kollaborationer med Tommy Shaw både I Damn Yankees och under Shaw/Bladesepitetet. Nu släpper han sitt andra soloalster inte alltför långt efter han släppte Somewhere in California med Night Ranger. Det är en resa genom Rock N Roll snarare än kanske AOR som vi får ta del om på detta album som har ett omslag omvittnandes nämnde Jacks karriär som rockmusiker. Att han är en kompetent musiker lär nog ingen tvivla på med tanke på vilka han samarbetat och hans framgångar men historia är historia, nu handlar det trots allt om ett helt nytt album och bara för att någon varit lyckat i det förgångna betyder det inte att det kommer att vara bra.

Musikaliskt är det rockmusik av ganska varierat slag vi bjuds på, det varierar från musik som får en att tänka på Beatles, till Tom Petty eller något energiskt i stil med kanske Bon Jovi eller så, det är bara riktlinjer för att ni ska ha ett hum om hur brett spann detta album faktiskt uppvisar musikaliskt. Allt hålls samman av en ljudbild som knyter ihop allt till en någotsånär sammanhängande enhet, det spretar inte nämnvärt trots variationen i låtmaterialet. Så väl producerat kan vi väl tillstå att det är och att Jack sköter sången med den äran, utan att kanske glänsa överdrivet. Det är elva spår på detta album och som jag redan nämnt uppvisar dessa en stor variation och stor förmåga att inkapsla olika inriktningar av rockmusiken under en gemensam ljudbild.

Varken något nytt eller överdrivet imponerande i stort men när Blades låter sina Beatles- eller klassiska poprockinspirationer ta överhanden som i Anything For You eller West Hollywood som både är riktigt bra och sedan är tionde spåret Rise and Shine riktigt intressant och bra också men förutom dessa känns de flesta spåren bra men ganska intetsägande och dessutom ganska ordinära. Inget ont om albumet som sådant, det är bra och I Anything For You har jag hittat ett riktigt trevligt spår att lyssna på men han varvar lite grann genialitet med banalitet den gode Jack Blades vilket gör att i slutändan har inte detta album det där lilla extra trots ett par riktiga hitlåtar.

Även om ljudbilden hålls väl enad av kompetent produktion blir albumet en aning spretigt i och med hur olika karaktär låtarna har. Osammanhängande känns som ett lämpligt uttryck för hur albumet känns efter att ha lyssnat på det, inte dåligt för inget av spåren känns dåligt, bara osammanhängande som att det trots att det inte riktigt spretar ändå gör det. Det känns som att albumet är på väg åt alla håll samtidigt men ändå hålls tillbaka av en kompetent produktion. Det gör att albumet är ganska bra även om det känns en aning rörigt vilket jag tycker är lite synd och skulle hellre sett att låtmaterialet plattades till en aning bara och kanske drog lite mer i riktning mot klassisk rock, som i Anything for You och West Hollywood.

Så i sina bästa stunder är Jack Blades andra soloalbum grymt, i andra stunder är det ett högst ordinärt album. Varför kunde han inte ägnat sig enbart åt det som var grymt och struntat i det ordinära? det är mitt bestående intryck av detta album tillsammans med spåret Anything For You så klart.