Ivory Moon
Dark Time

Elfenbensmåne, det låter det. Det är också namnet på ett italienskt band som frontas av en herre och en dam och som ska spela progressiv metal eller egentligen ha något som varje metalfan kan önska om vi ska tro säljsnacket. Det har inte det snyggaste skivomslag eller logotyp jag sett men självklart har det ett gäng låtar. Denna mörka tid är elfenbensmånens tredje framträdande i albumform och de har tagit sin tid sedan senast det begav sig vilket var 2007, men nu släpps alltså bandets tredje album till vilket de har en ny sångerska.

De har en viss dynamik i sin musikaliska karaktär tack vare utbytet mellan de två sångarna, något jag tycker fungerar ganska bra även om jag skulle velat höra mer kvinnlig sång och lite mindre av snubben. Musiken är mångfacetterad och innehåller en massa element och vi får oss lite piano, lite gitarrsolon, lite av de element som brukar finnas inom metallen. Det är också en bild man får efter ett tag, déjà vu. Det känns väl igen från sådant jag hört förr och ingenstans känns det egentligen som att bandet tar ett riktigt eget grepp, de kör på med beprövade knep och med tanke på sångarbiten kunde man ha hoppats att de skulle våga lite mer också musikaliskt. Produktionen signerad en isig herre fungerar bra och ljudbilden kompletterar låtarna ganska väl, kanske på det hela taget en aning försiktigt om det är någon känsla som dyker upp när man funderar över den biten.

Något för varje metalfan sägs det, och om man ser till att de täcker in det mesta av metalgenren i detta album stämmer väl det ganska bra. Problemet med att göra så brukar dock leda till att det blir en aning splittrat och sedan är gammalt och beprövat inte speciellt roligt inom musiken, inom sjukvården är beprövat och fungerande alldeles utmärkt men inom musiken gäller det alltid att förnya sig annars tenderar man till att bli bortglömd och Ivory Moon är nog ett av dessa band som kommer att drunkna i den ständigt växande ocean av musik som släpps. Inte ett album som ger något bestående intryck, bara ett skoj album att lyssna på en liten stund för att sedan glömma bort.

Inget spår griper riktigt tag i mig, alla är ganska bra men inget är sådär lysande och det är min känsla av albumet som helhet också, det griper aldrig tag i mig och på något sätt lämnar man det med känslan av att något saknades. Det är ett bra album men ingenting som kommer att gå till världshistorien och i metalgenren finns det redan många album som är betydligt mer intressant än detta. Jag tycker att de har något på gång i sin dynamik mellan de två sångarna men de behöver verkligen arbeta på sitt låtmaterial om de inte vill fortsätta att drunkna i denna enorma musikaliska ocean som aldrig verkar torka ut.