Illdisposed
Sense the Darkness

Tolfte albumet från Danska Illdisposed heter Sense the Darkness och har ett hyfsat dramatiskt skivomslag, och förstås en uppmaning att känna mörkret. Subwoofern och dennes manskap är alltså tillbaka ett och ett halvt år efter den senaste skivan There is Light (But It’s Not For Me). Det var ett album som hade några höjdpunkter och var sedan ganska ordinär egentligen, då var det också 20 år sedan bandet bildades, nu är det nitton år sedan de släppte debuten. Jag måste erkänna att sedan jag fick nys om att detta album var på väg har jag sett fram emot det, frågan är förstås om de uppfyllde förväntningarna eller ej.

Neo Thrash Metal är etiketten som står på bandet i samband med albumtiteln när jag spelar filerna jag fått från Massacre Records, death metal säger pressinformationen och jag måste säga att jag lutar åt det senare. En sak som slår en med Illdisposed är den ganska speciella sångstilen som är väldigt mörk, liksom som sjungen genom en kudde fylld med fjädrar eller möjligtvis genom en trasmatta som rullats ihop framför munnen på vrålaren Bo. Ganska svängig ljudbild har de också med rätt bra gung genom större delen av albumen och förstås stycken med väldigt melodiösa gitarrpassager vilket skapar en distinkt melodiös men ändå väldigt svängigt aggressiv musik. Tunga är de dessutom. Produktionen är helt fläckfri, snyggt polerad men samtidigt aggressiv nog för att behålla en känsla av råhet, som en dödsmetallproduktion ska låta egentligen.

Eftersom jag egentligen inte hade några direkta förväntningar på detta album får man väl säga att det lever upp till dem, inte så spektakulärt som det skulle kunna vara men visst är det ett kul album att lyssna på. Inte de där glasklara hitsen som vi såg på förra albumet men det finns ett flertal väldigt trevliga spår där kanske helheten är vassare än senast och kanske att titelspåret är det främsta av spåren med väldigt fina melodiösa tongångar som blandas med aggressiva tongångar i en väldigt bra dynamik. Egentligen är väl avsaknaden av ett riktigt distinkt utmärkande spår den största svagheten hos detta album för det finns alla klossar för att bygga ett utmärkt album, det är kanske att den där sista speciella biten saknas för att det ska nå den där absolut bästa nivån men Sense the Darkness är överlag riktigt bra och det har några partier som är alldeles lysande.

Inte kanske det där mest fantastiska album vi kan tänka oss men visst är det spännande, intressant och ett väldigt trevligt album att lyssna på. Det är aggressivt och det är samtidigt väldigt melodiöst och allt detta är snyggt kombinerat till att forma en enhet utan några större svagheter, kanske att speltiden och bristen på hitspår är lite av ett nedslag men den fantastiska produktionen tillsammans med några alldeles lysande partier gör definitivt detta album väl värt att titta närmare på. Gillar du Illdisposed sedan tidigare? Då bör du gilla detta för det låter som de gjort de senaste åren, självklart med en del olikheter.

Jag tycket att vi kan säga att Illdisposed kompletterar sitt första dussin studioalbum på ett bra sätt, ett album att titta närmare på för den som gillar dödsmetall.

HHHHHHH