Hess
Living in Yesterday

Hess är ett namn man borde känna till, men är inte den gode Rudolf död sedan ett gott tag tillbaka tänkte jag när jag såg namnet på artisten som skapat Living in Yesterday vilket förstås är en passande titel av någon med det namnet. Mycket riktigt dog Rudolf för egen hand i fängelse i augusti 1987 men den Hess som ligger bakom detta album och lever igår är inte tredje rikets tredje mäktigaste man utan en kanadensare vid förnamn Harry. Denne Harry är känd som producent och låtskrivare samt sångare för det hyfsat välkända bandet Harem Scarem.

Living in Yesterday känns som en passande titel för detta album med tanke på att AOR är en genre som lever i det förgångna och inte direkt förnyat sig under detta årtusende. Snyggt producerad melodiös rockmusik som inte direkt kan kallas tung med medryckande refränger, passionerad högtonig sång och med kryddning av keyboards och stråkar, det är vad det handlar om när vi avhandlar Hess och Living In Yesterday. Knappast det mest nyskapande albumet i mannaminne, och det finns väl egentligen ingenting som direkt särskiljer Hess från många av de andra banden som får sina album släppta på Frontiers. Dock kan man inte direkt klaga på produktionen som låter riktigt kompetent och att speltiden hålls på moderata 37 och en halv minut kan knappast sägas vara dåligt heller.

För melodiös rock eller AOR finns det två sätt att märkas, det ena är att göra något unikt och det händer i stort sett aldrig eftersom AOR-musiker verkar väldigt låsta vid ett standardformat. Det andra sättet är att göra något jävligt bra och det verkar vara det alla band satsar på och några uppnår, Hess är en av de som uppnår något jävligt bra. Inledande Living In Yesterday är en spark i näsan av allra högsta kaliber, Falling Down och I Don’t Wanna Want You är två andra spår som får blodet att flöda. Inte för att de andra låtarna direkt stoppar blodflödet men denna trio är grymt bra och sätter sig direkt i skallen som näsblod men på ett positivt sätt.

Jag tror inte jag har något negativt att säga om detta album, kanske att det låter lite Frontiersigt eller något sådant. Att det inte direkt bjuder på något eget kan ses som lite negativt men med så bra låtar som vi får på detta album och känslan av att vi lyssnar på något som låter som AOR/melodiös rock borde låta kan knappast beskrivas som negativt. Nej det är tio riktigt bra låtar på detta album och om Frontiers fortsätter att kasta ur sig musik som denna eller Pride Of Lions kommande album finns det trots allt hopp för dem trots att de översvämmar marknaden med händelsefattig AOR. En annan nackdel kan förstås vara att du får torka blodet från golvet efter sparken i näsan som inleder albumet, vilket kan göra att du kanske inte bör använda albumet i bilen då blod på golvet och i sätena kan sänka andrahandsvärdet och blodbrist kan leda till problem med uppmärksamhet och sådant.

Ingen Rudolf men en Harry och det var väl kanske tur det även om de båda verkar leva i det förgångna om man ska tro verkligheten och detta album. Ett album som känns väldigt rätt för vad det är utan att på något sätt vara unikt, ett album som slår till likt en spark rakt på näsan kan det sägas vara. AOR For Dummies with the correct examples kanske... Men innan jag blir alldeles för förvirrad eller medvetslös av en pågående blodförlust ska jag bara skynda mig att rekomm

HHHHHHH