Grime
s/t

Tracks
01. Self-Contempt
02. The Journey
03. Charon
04. Chasm
05. Born Sick
06. Wife-Beater


Band:
Cougar - Bass
Chris - Drums
Tubo - Guitars
Marco - Vocals, Guitars


Discography:
Debut


Guests:


Info:

Released 2012-07-09
Reviewed 2012-08-14

Links:
bandcamp
myspace
mordgrimm

Grime inom musik brukar refereras till en engelsk musikstil som beskrivs som en kombination av elektroniska dancestilar som UK Garage, dancehall och hip hop. Det är en stil som dök upp i Bow i östra London och till pionjärerna brukar Dizzee Rascal, Wiley och Roll Deep räknas. Ordet Grime betyder annars ingrott svart smuts eller sot och vilket detta band tagit sin namninspiration får ni själva gissa. Jag måste säga att när jag fick mailet om detta album blev jag ganska nyfiken eftersom det har ett rätt spännande omslag och dessutom hade jag goda erfarenheter av skivbolaget Mordgrimm sedan tidigare med bandet Huata och deras lysande album som jag recenserade för någon månad sedan. Grime härstammar annars från Italien och sägs vara en grupp av fyra musiker besatta av hård och smutsig musik som gick samman för att skapa något mörkt och förskräckligt.

När det gäller ljudbilden har de väl lyckats ganska väl med sin förutsättning för den är onekligen förskräcklig. Om musik någonsin gjort ont att lyssna på, jag menar fysiskt ont, så har inte jag hört det innan jag hörde detta album. Det talas om Sludge som är en genre jag stött på med jämna mellanrum och mycket sällan uppskattat på grund av att den ofta är seg och släpig och på något vis inte särskilt kraftfull trots alla onda uppsåt som brukar ligga bakom. Grime är definitivt inte tunga eller kraftfulla utan följer en ganska gemensam trend för dessa band med urusel produktion, sången låter exakt som att en person med långa naglar drar dessa efter en griffeltavla. Sången framkallar illamående och kväljningar i sitt raspande tystlåtna gormande där under gitarrer som låter som de är inspelade i en pool, på botten, under vattnet efter att utrustningen kortslutits på grund av kontakt med vatten, fattade de inte att el och vatten inte samspelar så värst väl. Nej, inte låter det speciellt bra sett till ljudbilden men ibland behöver inte det vara ett handikapp och med tanke på att albumet inte är speciellt långt med strax över trettio minuters speltid behöver det verkligen inte vara det.

Men det är det, det här låter fruktansvärt illa och jag kan för mitt liv inte se hur någon kan gilla att lyssna på något som låter så här. Givetvis ska jag inte döma andra för det finns uppenbarligen folk som gillar Endstille och Terra Tenebrosa men de har fel. Grime låter så illa att man mår illa av att lyssna, det gör fysiskt ont att genomlida detta album. Jag säger genomlida för det är just så det känns, som att man utsatts för våldsam tortyr ungefär som alla dessa som orättfärdigt hållits fångna av USA på Guantanamo. Här har du ett tips Obama, eller Romney: Grime kan ni använda för att få dessa att erkänna terrorbrott de aldrig begått för efter en halvtimmes lyssnande på Grime är du redo att erkänna att du faktiskt är Hitler och saboterade Fukushimas kärnkraftverk bara för att jävlas med japanerna.

Nu kanske du skickar ett mail till mig och säger att Grime är visst bra och allt det där som jag brukar få höra när jag sågar något, men varför ska jag lita på dig? du är ju Hitler. Kanske, Kanske, Kanske om du gillar folkmord, att sandpappra dina hörselgångar, att äta vagnsbult, eller om du gillar oproducerad superruffig musik där sången kraxas fram, då kanske du kan se något visst i detta. Det finns en och annan idé men det låter alldeles för illa för att det ska kunna vara något. Nej nu stänger jag av så att jag inte erkänner att det var jag som sänkte Titanic.

HHHHHHH

 

Label: Mordgrimm/Infektion PR
Tre liknande band: Eyehategod/Rwake/Pale Horse
Betyg: HHHHHHH (1/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english