Give em Blood
Seven Sins

Ge dem blod och sju synder är vad som möter mig med detta album som oväntat nog benämns som Metalcore, jag undrar om vi har en epidemi här. Metalcore, metalcore, metalcore känns som dagens grej eftersom det verkar lite som att de (som sprider musik) kastar sådana skivor på mig just nu och ärligt talat har jag börjat tröttna på musik som denna och nu kommer ännu ett debuterande band och fyller upp en redan översvämmad hink med metalcoreband. Jippiie, säger jag om det, men samtidigt ska vi inte ta ut något i förskott vilket är anledningen till att jag aldrig läser om banden innan jag lyssnar på dem.

Musikaliskt är det metalcore, vad mer kan man säga om den saken? Det är hardcore och extremmetall blandat, det finns lite talade stycken här och där och en interlude som är lite lugnare och bryter av från det lite aggressiva tuggande som resten av albumet består av. Sången är typiskt hardcoregormande och hardcore är riktningen detta album drar åt, det är ett kort album som precis knäcker halvtimmen och avhandlar under den tiden sju synder ett intro och en interlude. Det är i alla fall kort och koncist annars känns det ganska typiskt för genren och inte speciellt spännande ur den aspekten men ospännande kan förstås fortfarande vara bra.

I detta fall gäller dock inte den saken, det är faktiskt inget vidare. Ett album som känns lite grann som att det mest bara tuggar och sedan kommer en paus och sedan tuggar det vidare som det gjorde innan pausen. Det känns lite fantasilöst och framförallt är det inte tillräckligt bra för att stå ut bland allt annat som finns i denna genre. Musikaliskt är det väl helt okej och om du gillar genren kanske du gillar detta också, men du kanske precis som jag verkligen börjar tröttna på alla dessa metalcorealbum som kastas ut på marknaden.

Bäst på albumet tycker jag att introt och interlude är för där låter det inte helt typiskt men de är väl inte överdrivet bra egentligen, det är bara att de övriga sju spåren är väldigt förutsägbara och därför är albumet inte speciellt intressant i mina öron.

Kanske inte den längsta recension jag skrivit och inte den bästa men den reflekterar väl detta ganska intetsägande album.