Fozzy
Sin and Bones

Fear Of Death - så skulle jag nog sammanfatta 'Sin And Bones' av Amerikanska Fozzy. Det är inte bara för att låten A Passed Life har direkt stulit det klassiska gitarriffet från Iron Maidens klassiker Hallowed Be Thy Name utan även för temat på albumet, som är väldigt mörkt och ibland nästan kusligt med en distinkt känsla av dödsångest i sig. Albumet börjar t.ex. med en skräckfilmsliknande Imse, vimse spindelsekvens påbörjad av en plinkande speldosa som sedan ledar ut i Spider In My Mouth, en ganska typisk modern amerikansk rocklåt så som de låtit de senaste åren.

Fozzy är ett band med idel bekanta namn och som det brukligt är när s.k. superband som dessa dyker upp blir det lite av en hype omkring det, men Fozzy har nu hållit på i 13 år och det här är deras femte album så det känns som det är mer än bara en hype med Fozzy. Faktum är att bandet gått ut och sagt att målet med det här albumet är att göra Fozzy till ett namn man känner igen, att albumet blir en jättehit - en klassiker. Det är ganska stora mål och det är lätt att bara fnysa "dream on" när man hör det men jag är samtidigt allt för att sätta höga mål så varsågoda - ge mig allt ni har!

Spider In My Mouth känns som om den skulle kunna vara framförd av kackelackorna i Papa Roach - kvävd sång, enerverande enkla gitarrer och melodier som som känns stulna från Rusta till en låt som verkar försöka vara blickfångande men misslyckas (ungefär som alla Papa Roach-låtar). I albumets första singel - Sandpaper - kommer de betydligt mer tillrätta då. Sången är starkare, melodierna med fängslande och refrängen sätter sig. Musiken är fortfarande ganska simpel, men här är det mer begripligt eftersom den är tänkt att spelas i radiobruset och där kan inte musik vara svåråtkomlig längre för då C-rankas de kvickare än Usian Bolt och innan man vet ordet av plockas de helt bort från spellistorna. Skivan börjar väl därmed egentligen på riktigt först i spår C - Blood Happens. Här blir skivan betydligt tyngre och mindre slätstruken med mer varierade melodier, sång och mer tekniskt spel av instrumenten. Härifrån börjar, med andra ord, 'Sin And Bones' att bli intressant.

'Sin And Bones' har tio låtar och utgör närmare 52 minuter musik, där slutspåret Storm The Beaches står för dryga femtedelen med sina 11 1/2 minuter av tematisk musik om andra världskriget. Jag har sagt det förr att tematisk musik ofta slarvar bort goda idéer i sina teman och denna låt är ett praktexempel på det eftersom de låter lyriken förstöra sångmelodierna som i sin tur spårar ur musikens annars så bra flyt helt. Då föredrar jag nog hellre Inside My Head som kommer 12 minuter in på skivan som spår fyra och är albumets första riktigt bra låt. Den följs av titelspåret Sin And Bones som är en helt okej fortsättning på det inslagna spåret, även om det Hallowed Be Thy Name-inspirerade A Passed Life med sina närmare sju minuter inte bara albumets näst längsta låt utan kanske också den bästa. She's My Addiction är ett lite mer rakt och rock 'n' rolligt spår och av de sista tre är det Dark Passenger som sticker ut som det bästa, även om jag tycker musiken är fin i Storm The Beaches… synd bara på sången.

Allt i allt tycker jag att det är en bra skiva Fozzy har fått ihop, men den håller ingen genomgående hög kvalité utan toppar snarare bara till en genomgående okej kvalité i tre-fyra-fem låtar någonting.

HHHHHHH