Forces at Work
Straight

Krafter i arbete, så kallar sig fem tyska musiker från Wuppertal när de förenar sina krafter i arbete för att skapa musik. I tolv år har bandet existerat och under denna tid har de hunnit släppa hela inget album men ett par EPs har sett dagens ljus och dessa har förstås fått fantastiska recensioner. Albumet har ett intrikat och spännande skivomslag och det är det första album jag tar mig an från skivbolaget Hands of Blue Records så det ska bli spännande då det handlar om underjordisk musik eller åtminstone musik lite utanför huvudfåran. Något man definitivt kan säga stämmer in på dessa krafter i arbete.

Det första som slår mig när jag första gången hör inledande The Mind Slavery är hur väl bandets namn stämmer in, det är verkligen som tidvattenskrafter, de olika musikaliska riktningarna som sliter musiken i diverse tänkbara och otänkbara väderstreck. Variation mellan jazz, rock, pop, metal, hardcore och allt däremellan, även lite filmiskt finns inslängt i de tio spåren vi bjuds på. Det man ofta lägger märke till är hur sången är hardcoremässig, men det förkommer även klarsång, en del av spåren är också instrumentala och vi får ofta annorlunda låtuppbyggnader och en spännande progressiv resa genom tio spår och femtiotre minuter. Sa jag kompetent musicerande? det är åtminstone vad vi får, en uppvisning i musikalisk kompetens.

Ett väldigt intressant album och ett som kräver dig på mycket uppmärksamhet eftersom det är ingenting att bara lyssna slött på, ingenting att ha i bakgrunden helt enkelt. Det är också ett ganska svårt album att få ett riktigt grepp om, det färdas i många riktningar och till en början kan det vara svårt att se hur allt hänger samman men jag tycker att det hänger samman ganska väl. Dock tycker jag att de inte riktigt kan knyta samman allt på ett tillfredsställande sätt i alla spår, några av dem känns lite forcerade som att de försöker trycka in så mycket som möjligt av sina idéer på lite för lite plats. Kanske borde de begränsat sig lite mer, ett problem jag ser är att de har en förkärlek för Hardcoresång, något jag inte direkt instämmer i och det sänker mitt intryck en aning i vissa spår då det blir lite för mycket.

Nu ska vi inte säga att det är dåligt på något sätt för i många bemärkelser tycker jag att detta är ett av de mest intressanta skivsläppen 2012, dock kanske inte ett av de bästa. Inledande spåret The Mind Slavery är en excellent inledning och ett imponerande spår som tar oss på många musikaliska äventyr genom de sex minuter som låten varar. Sedan tycker jag att det instrumentala spåret Logic Dead är väldigt trevligt och sedan förstås mitt favoritspår på albumet Dharma som är ett spännande musikaliskt inslag på ett album som verkligen tar oss överallt.

Ett atypiskt metalalbum som är ett spännande äventyr, ett äventyr som tyvärr försöker vara lite för mycket för sitt eget bästa och det är verkligen synd eftersom det här bandet definitivt har en otrolig kapacitet och i sina bästa stunder är de fantastiska, synd bara att de inte når upp till dessa stunder hela tiden. Ett imponerande och komplext album jag rekommenderar att du tittar närmare på om du gillar progressiva tongångar.