Evocation
Evoked From Demonic Depths -
The Early Years

16, 8, 6, 5, 4, 3, 1, 1, 1, 0, 0, 0, 0, 0. Vad är det? Kombinationen till mitt hemliga kassaskåp? Mitt telefonnummer med landskod till Amerikanska Samoaöarna? Antalet sågningar under mina tio år som musikrecensent? Nej, det är antalet spelningar av 'Evoked From Demonic Depths' i mitt iTunes. 16 spelningar av första låten (introt), åtta gånger av den andra och sedan i fallande skala ned till 0 på de sista fem låtarna. Jag har verkligen försökt, försökt och försökt spela mig igenom den här skivan. 16 gånger för att vara exakt. 17:e gånger när jag skriver detta, men jag klarar inte av att spela den här skivan. Den suger!

Så fort introt tystnat kommer den där monotona ljudbilden från ett band som över huvud taget inte har en aning om vad de håller på med in och hälften av gångerna har jag alltså bytt skiva innan låten ens tystnat. De gånger jag ändå orkat fortsätta ett spår till har jag förfärats av ännu ett spår som låter som om det är skapat av grottroll. Musiken är verkligen på gränsen till hemskt oljud och 57 minuter av detta är som en fruktansvärd mardröm som bara fortsätter och fortsätter och blir värre och värre. De där fem spåren på slutet består av fyra spår som är inspelade under repetitioner av de första nio låtarna som finns på albumets första 44 minuter och sedan avrundat med spåret Genesis.

Band brukar ha en tendens att hitta igen våra recensioner och om nu någon i Evocation har gjort det vill jag be om ursäkt för det jag ska säga härnäst, men den här skivan var verkligen förbannat jävla skitusel! Jag tycker om den ungefär lika mycket som jag tycker om ölreklam. Sången låter som om någon håller på harkla sig och har något riktigt jäkla irriterande som sitter fast där i halsen. Det värsta är att hur illa det än låter så är musiken inte ett jävla dugg bättre. Alltså vilken jäkla amatör som helst hade kunnat stå och hamra på instrumenten på det här sättet och få fram samma skit som detta. Jag vet att jag förmodligen låter en aning skeptisk nu och återigen om någon i Evocation läser detta vill jag be om ursäkt men jag kan för mitt liv inte förstå vad poängen med detta var. Ni får gärna förklara, men för mig låter som ett förbannat jävla oljud.

Det finns ett kort parti i låten Where The Headstone Shines som låter okej. Introt är inte helt hemskt och även outrot går att lyssna på, men resten av skivan låter som ett evinnerligt jäkla dunkande och hamrande och harklande. Det är inte bara huvudvärken den ger mig som gör att jag ogillar skivan, det är faktumet att det inte finns någonting i den här röran som går att göra begriplig utan upphovsmännens direkta förklarande som gör det likväl. Men i ärlighetens namn tror jag faktiskt inte ens upphovsmännen kan göra detta begripligt heller, för om de nu är kapabla att kommunicera över huvud taget så tvivlar jag på att de haft en tanke med 'Evoked From Demonic Depths' över huvud taget. Det känns mest som en samling störande ljud. Och enligt min definition är det precis vad jag skulle kalla hela det här albumet - ett enda stort störande (o)ljud!

I dagarna släpptes Evocations fjärde album, detta album räknas dock inte med i den skaran. Varför inte? Jo, för att det är en demosamling. Utan att säga för mycket om den utgåvan nu (ni får läsa recensionen när den kommer) så kan jag dock säga att sedan de här låtarna skrevs och spelades in för ungefär tjugo år sedan har det hänt en hel del med bandet och det mesta kan jag bara säga är till det bättre.

HHHHHHH