Evershine
Renewal

Italienska Evershine har ett ganska flott skivomslag och en ganska glättig yta som glänser likt flottet i många av deras landsmäns frisyrer. Det är deras debutalbum vi har att göra med och det kallas för Renewal, kanske för att det tänker sig att det är ett album som förnyar power metal genren. Det är trots allt symfonisk power metal när den är som bäst, om vi ska tro försäljningsargumenten. Det sägs att bandet bildades av romarna under 2001, de måste ha glömt att romarriket föll för länge sedan. De inspirerades från början av de traditionella inspiratörerna för de nyare power metalbanden, vilket betyder Manowar, Stratovarius, Rhapsody och sådant innan de sägs ha fått egna idéer som inspirerats av AOR och en massa annat spännande.

Power Metal, det är precis vad detta är. Jag vet inte var de symfoniska power metalliska prylarna tog vägen sedan de skrev försäljningsargumenten men jag kan inte direkt hitta dem. Om ni hört Dreamtales Beyond Reality eller något av Dragonforce kan ni föreställa er hur detta låter för att det påminner ganska mycket om det jag nyss nämnde. Det är egentligen ganska ordinär power metal med snubbeltramp, en sångare som sparkats i skrevet, superputsad produktion, klämkäcka refränger och väldigt melodiösa melodislingor ungefär som det brukar vara med andra ord. De har knåpat ihop ungefär 48 minuter av denna musik som de splittrat upp i nio spår, variationen över dessa är ganska obefintlig då det känns som det trummar på i samma stil från början till slut.

Inledande spåret Evershine är riktigt bra, kanske inget unikt men det träffar precis rätt och underhåller storligen. Efter detta spår kommer åtta ganska intetsägande och högst ordinära power metaldängor. Inte dåligt på något sätt men knappast något som utmärker sig i någon direkt positiv bemärkelse men förstås inte i någon negativ heller. Det kör på med väl etablerade och beprövade knep som används inom power metal sedan tidernas begynnelse, vi kan faktiskt läsa om dem i Första Moseboken och känd som Genesis. ”Och Gud skapade dubbeltrampet på den första dagen och såg att det var gott…” och så fortsätter det enda till han hade skapat Helloween. Det är enligt det formatet som Evershine skapar sin musik och de gör det ganska bra.

Om jag inte redan hade hört femtusensexhundratrettiotvå album ur denna genre hade jag säkert tyckt att detta var ett alldeles utmärkt album, men eftersom jag redan hört detta så många gånger förr känns det lite grann som att jag inte får något jag inte redan har i skivsamlingen (eller låtsamlingen om du är en sådan där modern iPhonetönt, eller smasnung Galaxyfjant) och det är kanske inte direkt vad man alltid önskar. Jag vill alltid att ny musik ska tillföra något, antingen spektakulär kvalité eller spännande nyskapande idéer, detta album bjuder inte på något av dessa även om inledande spåret är spektakulärt bra.

Ett fantastiskt spår och åtta ordinära räcker till ett betyg mitt i vår skala, ett album för den som älskar sin power metal så mycket att det inte spelar någon roll att det låter som det brukar. Helt enkelt ett okej album som inleds ganska spektakulärt.

HHHHHHH