EF
Delusions of Grandeur

Då var det dags att ta sig an ett svenskt band med storhetsvansinne, som nu släpper en 10” vinyl EP för alla som gillar så kallad post rock. Det betyder förstår inte för fans av Postens personalband utan för genren som kallas så om jag ska tro vad jag läst om denna EP. EF har släppt tre album innan denna EP och åtminstone det senaste har tagits emot väldigt väl om man ska tro pressinformationen, jag har inte själv undersökt mer än att kolla igenom ett par recensioner av denna EP som tagits emot väl i de recensioner jag läst. Det är en EP i tre digitala spår eller två på varje sida om du skaffar den fysiska skivan. Så vad kan vi då säga att denna kvintett kunnat snickra ihop?

Jo en väldigt atmosfärisk historia som har en väldigt intressant känsla, nästan lite drömsk eller med någon diffus underton tycker jag att man kan beskriva den som. Skönt att slippa vrålsången ibland kan återfinnas i musik som denna, sången är även den väldigt drömskt och alldeles storartad om än väldigt sparsmakad. Lysande produktion bör också tilläggas, precis som man verkar kunna förvänta sig av sådant som släpps på Pelagic Records. Det första och tredje spåret är väldigt långa medan det i mitten som dessutom är delat i två på vinylen är betydligt kortare och det är också de två långa spåren som egentligen visar upp mest av bandet medan mittenspåret mest känns som en övergång mellan de två. Kompetent framfört och producerat, helt enkelt en högklassig produktion om man ser till den sidan.

Det är mycket fokus på instrumenteringen och det känns nästan som att detta album är instrumentalt för den högklassiga sången visar sig inte särskilt ofta, nästan aldrig för att vara mer exakt. I det avslutande spåret får vi ett talat parti som är relativt intressant men jag stör mig ibland lite på talarens accent, det är förutom det ändå ett av de bättre talade partierna jag hört men en bra känsla och god dramatik. Faktum är att denna EP är riktigt bra, den är dynamisk, intressant, mycket välgjord och med riktigt bra låtar rakt igenom de nästan 25 minuter som den fortgår. Jag har inte hört EF förr men den här EPn känns som att den indikerar att jag i det kanske faktiskt missat något för det här är riktigt bra.

Bäst tycker jag om det inledande titelspåret men även avslutningen är riktigt bra, mittenspåret känns en aning sömnigt och gör egentligen varken till eller från för EPn som helhet, känns nästan som utfyllnad om jag ska vara ärligt. Det gör dock ingenting på grund av vad som omger denna utfyllnad eller mellanspel kanske man också kan kalla det.

Kanske borde jag ta och titta i bandets katalog för där borde det definitivt finnas mer storhet, men jag kanske väntar på nästa album, jag har trots allt detta storhetsvansinne att roa mig med tills dess (och omkring 120 skivor i recensionskön). Ta en titt på denna EP för det är en starkt rekommenderad tiotummare som definitivt inte visar upp något storhetsvansinne, bara riktig storhet.