Donnie Vie
Wrapped Around My Middle Finger

Donnie Vie gör en mystisk skiva med en stämning som passar illusionister och magiker. Det känns som denna Donnie Vie är en man i hög hatt som står framför oss i någon märklig kavaj och ansiktet prytt med märklig behåring som en snurrad mustasch eller en pilaktig skäggstump, om inte båda, samt byxor som absolut inte matchar med tidigare nämnda kavaj. Låt två sjunger de om larver och underland som om de hade skrivit texten rejält påverkade av LSD och på något sätt känns det inte som att det blir bättre heller. Wunderland kan mycket väl vara skivans höjdpunkt, trots att den är märkligare än en Tim Burton-film.

70-tals tongångar, ren hårdrock, mystiska Faith No More-toner och akustiska ballader. Strukturen är lika given som ett glas vin blandat med gin och tonic, whiskey, cannabis och en slev med blåbärssoppa. Jag blir inte riktigt klok på denna skiva. Delvis tycker jag den är plågsam att ta sig igenom, delvis tycker jag den är bra. Oftast tycker jag båda sakerna samtidigt.

Det är liksom ingen riktigt poäng att beskriva hur den låter, men samtidigt är det ju därför ni valt att komma hit, för att få en beskrivning så jag kan enkelt förklara det som detta. Det är varierat, tokigt och påhittigt hela vägen men känns ändå aldrig riktigt originellt trots det. Jag tror aldrig jag hört en skiva som låter som denna, men låtarna känns om inte alla så i princip alla bekanta på något sätt. Ljudbilden är lite 70-tals-aktig men ändå inte och produktionen känns medvetet jordnära och hyfsat budgeterad. Kort sagt, det låter som Donnie Vie är kvar på 80-talet fortfarande, inspirerad av Woodstockfestivalens många olika ansikten (och förmodligen även substanser).

Ni som, liksom jag, är för unga för att minnas Donnie Vie från när han slog igenom i mitten på 80-talet så hade han ett par hit-låtar med bandet Enuff Z' Nuff, men i mitten på 90-talet var det bandet decimerat i storlek till att ligga långt ifrån populärkulturens intresse och även om bandet förblivit lite av ett kultband i USA för de som var med när de presenterade sig för allmänhetens intresse så har eftervärlden varit i stort sett helt okunniga om bandets existens. Jag talar då inte enbart ur egen erfarenhet utan har gjort noggranna efterforskningar på om det bara var jag som faktiskt inte ens hört talas om denna man innan jag fick den här skivan, men det visade sig vara vanligt förekommande även bland rock- och hårdrockskribenter, trots att han medverkat på 16 internationella utgåvor och den senaste Enuff Z' Nuff-skivan så sent som 2010.

Kvalitetsmässigt tycker jag inte att det finns några större fel på 'Wrapped Around My Middle Finger' med flera låtar som besitter både hit-faktor, wow-faktor och djupare kvalitetsskvallrande ingredienser. Något synd tycker jag dock att det är att albumets bästa vokala prestation kommer från gästsångaren Kip WInger på albumets, för övrigt, bästa spår Now Ya Know, även om Vie också har några spår som har lyckas imponera på - dock mer i form av silver och brons då. Som helhet är det ändå ganska bra och överlag tycker jag inte det finns så jätte mycket att klaga på samtidigt som jag aldrig börjar rota i mina väska med superlativer och beröm allt för frenetiskt.

Slutsatsen av Donnie Vies 'Wrapped Around My Middle Finger' är med andra ord att det är en skiva av väldigt varierat innehåll, mycket gott och mycket blandat men överlag inte mycket dåligt. Gillar ni vad Vie och hans huvudband Enuff Z' Nuff gjort tidigare kommer ni inte bli besvikna, tror jag i alla fall. Är du inget fan sedan tidigare och undrar om du är en av de som kvalificerar sig för att kunna tänkas bli det så bör du nog svara ja på minst två av dessa tre frågor: (1) du har inget emot mjukare rockmusik av mäkta varierad karaktär. (2) Du har inga större krav på ljudkvalité och produktion utan tycker bra musik är bra musik oavsett vilket skrammel det än kan tänkas komma i. (3) Du gillar finurliga, listiga, kloka och genialiska skruvbollar när det kommer till musik och vill inte ha det det där omedelbart fastnande skramlet som hörs på radio samtidigt som du ändå gillar lite snärtiga refränger som sätter sig. Vad tror du, är du ett potentiellt fan? Jag lämnar i alla fall mina dörrar öppna.

HHHHHHH