Disaffected
Rebirth

Portugal igen, det känns onekligen som Portugiserna är ordentligt på gång inom hårdrocken med massor av spännande band som verkar ta sina första steg internationellt nuförtiden. Eller så kanske det bara är så att de hamnar hos Hallowed och vi får för oss sådant, men bandet Disaffected som beskrivs som progressiv dödsmetall i pressinformationen det är också ett band som nyligen släppte sitt andra album som följer debuten Vast som släpptes 1995. Så det är ett gäng lata filurer vi har att göra med tänker du och du har förstås fel eftersom bandet upphörde med all aktivitet 1997 på grund av interna problem och först 2010 återuppväcktes bandet vars andra album färdigställdes i mars 2011 och ett år plus ett par månader till senare släpps detta album på Massacre Records. Ett album med ett spännande omslag och förstås en passande titel och med passager av ren musikalisk schizofreni kan det väl knappast bli opassande som upplevelse heller, eller?

Alchemist, har ni hört det australiska bandet? Det är den bästa beskrivning jag kan ge. Det är extremmetall i basen men i den musikaliska kompotten finns det mesta, det avslutas på ett helt annat sätt, du färdas mellan många olika stämningar och utflykter genom de elva spåren och om du tror att bandet ska vara rostigt efter ett så långt uppehåll kan du andas ut för det hörs inga spår av sådant. Produktionen är lämplig för vad vi får och i den ljudmässiga aspekten finns inte mycket att anmärka på, kanske att det skulle haft lite mer tyngd bakom bara men det är att vara petig. Variationen är stor sett över den timme musik vi får och det blir aldrig direkt förutsägbart även om allt känns väl sammanlänkat i någon form av inramad musikalisk kedja. Det är ett band som bör höras för att man verkligen ska förstå hur de låter eftersom det skulle krävas för många bokstäver för att beskriva vad du får höra i text. Komplext, extremmetalliskt med massor av variation, progressivt är väl en beskrivning som inte är helt avlägsen sanningen.

Det här är bra, det är spännande och äventyrlig musik som inte är rädd att pröva olika tricks. Det är varierat och har många intressanta infallsvinklar som de angriper sitt framförande med, och jag måste även berömma deras uppfinningsrikedom. Dock måste jag samtidigt säga att de försöker lite för mycket och de överarbetar många strukturer vilket leder till att det tappar lite grann i intresse och går från ett musikaliskt, tänkvärt äventyr till en kuriositet och det är lite av albumets problem att just när jag känner att det börjar hetta till och bli riktigt spännande kollapsar det i någonting förvisso oväntat men som bara känns helt fel och onaturligt. Det här är synd för om de kunde fila till dessa små problem som håller albumet tillbaka från att vara något riktigt magiskt till att bli något bra skulle de ha kommit tillbaka i total triumf, nu återföds de förvisso på ett positivt sätt men det känns lite grann som att det finns mer och att de överarbetar allt lite grann. Dock måste man ju tillstå att det är ett bra album, kanske att lite kortare speltid hade varit att föredra då över timmens speltid bara förstärker känslan av att de överarbetar allt en aning.

Om du gillar din dödsmetall av det mer komplexa slaget bör du nog slänga ett getöga på detta band, det är ett band som kräver sin tid och uppmärksamhet för att lära känna och de är bra inget snack om den saken. Jag tycker dock för att göra bra bättre skulle de tagit ett steg tillbaka och granskat sin musik en gång till med andra ögon (till exempel getögon som någon kastat på dem) och då inse att de borde ha slappnat av en aning och utelämnat en del av albumet för det blir lite för mycket för att behålla mitt intresse hela vägen.