Dirt
Rock'n'Roll Accident

Bandet smuts är tillbaka med sitt andra album som har fått namnet Rock’n’Roll Accident, undrar om alla låtar kom till av misstag, presstexten säger ingenting om något sådant dock. Omslaget ser dock ganska ointressant ut om jag ska vara helt ärlig, vilket jag förstås ska vara. Det talas i termer som sludge, doom eller bluesig hårdrock, onekligen en märklig kombination som jag dock inte riktigt tycker mig höra om jag ska vara ärlig.

Det är snarare hårdrock med bluesig känsla, lite sydstatsrock kanske vi kan säga. Flera nämner Zakk Wylde och Ozzy när de recenserar bandet och det kanske inte är fel, det är ganska rejält och tungt och lite sådär lagom smutsigt bluesigt som spelat på en rökig klubb någonstans i en källare i södra mellanvästern eller något i den stilen. Dock är bandet tyska och har en sångare som har en ganska alldaglig röst för den genre han deltager i. Produktionen är ganska modern och ganska bra, ingenting extraordinärt dock och det kan man också säga om bandets stilistik för att det känns ganska mycket som att de spelar riff och melodier som redan beprövats med gott resultat och således blir det kanske inte direkt dåligt men samtidigt blir det ju inte heller särskilt fantasifullt.

Jag sitter här och försöker utröna vad detta band söker åstadkomma med detta album och det enda jag kan komma fram till är att de inte vill göra ett dåligt album vilket detta inte är, därför kan vi säga att de lyckats. Det är ett schysst album, intressant att lyssna på men samtidigt ingenting som direkt griper tag i mig som lyssnare och lite grann blir det en känsla av déjà vu att lyssna på detta album för att jag har hört detta förr och det känns ibland som att bandet inte ens försöker att sätta en egen prägel på sina lånade riff och melodier. Men visst låter det bra.

Titelspåret är albumets vassaste och ett som underhåller med skön melodi, refräng och så vidare. Det finns inget spår som är totalt misslyckat, alla på albumet är bra men det är bara titelspåret jag kan minnas när jag inte lyssnar på albumet. Och efter det har jag nog faktiskt inte direkt något mer att säga, kanske att de borde ha funderat över sitt namnval men annars kan vi väl bara konstatera att detta är trekvart av schysst bluesig hårdrock. Inget världsförändrande kanske men ändock ett bra album.