Crown
The One

Okej, nyss skrev om en genre jag inte direkt gillar, sludge är en annan sådan och det är precis sådant som franska Crown sysslar med. De har dessutom fått väldigt positiva omdömen på nätet även om de som recenserat bandet mest varit sådana som rör sig sludgekretsarna så att säga varför det kanske inte direkt förekommer någon variation i recenserandet. Det är duons första EP och den går under namnet The One, annars vet jag faktiskt inte speciellt mycket om dem måste jag säga mer än att det sägs att de inte är rädda för att experimentera med sin musik och det kanske är sant.

Det är ofta lågmält och långsamt, utdraget med ibland vrålande sång ibland klarare dränkt i en massiv ljudkuliss som inte känns sådär våldsamt tung men ändå väldigt massiv på något vis. Nästan hypnotiskt kan det sägas vara, inte så värst mycket variation över de fem spåren utan det är nästan samma typ av musik hela vägen. Det känns ganska mycket som att fokuspunkten för bandet är stämning, de verkar söka stämning i sin musik och de lyckas skapa en väldigt massiv atmosfär som är näst intill hypnotisk. Som jag nämnde så är det fem spår vi får och dessa innefattar inte mycket till variation utan det känns nästan som en stor låt på 32 minuter, ganska långt för en EP är det också.

Vad ska man säga? till viss del gillar jag detta, atmosfären fungerar hyfsat och det låter väl någotsånär okej överlag måste jag ändå tillstå. Men EPn saknar helt punkter att fokusera på och det blir lite grann som en lång vandring utan mål, som att gå mellan två sanddyner i öknen istället för att ta flyget till lämplig varm behaglig plats med fullständig service helt kostnadsfritt. Även om det finns en del bra atmosfär så är det också en EP som är jobbig att lyssna på eftersom den mest är som ett irriterande surrande om den snurrar som bakgrund, det är lite speciellt och hyfsat originellt men vad gör det när det inte är något av substans? jag hade lika gärna kunnat sitta i gräset utanför (om det inte varit täckt av snö förstås) och iakttagit samt lyssnat på humlorna när de samlar nektar i maskrosorna (om våren kommit så långt förstås) och det hade varit lika bra som musik som detta, bättre till och med.

Nej, på bara stämning kommer man inte långt och Crowns The One har mest bara stämningen som positivt drag, resten blir som Golgata var för Jesus om man tror på sådant. Jag var faktiskt inne på ett betyg av ett steg lägre ändå men eftersom så många positiva omdömen finns om denna EP och att jag dessutom tycker att atmosfären är lyckad så får den tre poäng att ta med sig till Frankrike, undrar vad de tycker om den saken (egentligen inte), jag är i alla fall glad att jag inte längre behöver lyssna till denna EP för den ger mig huvudvärk.