Crash Nomada
Atlas Pogo

I februari släpptes en skiva med namnet "oriental metal" genom Century Media. En samlingsskiva över band som valt att spela metal med orientalisk ljudbild. Drygt en månad senare släpptes denna andra skiva av bandet som tidigare gick under namnet Dorlene Love och här får vi orientalisk musik blandad med balkantoner, lite afrikanska rytmer och allmän folkmusik. Var kom denna våg av världsmusik inom hårdrocken ifrån?

Crash Nomada huserar i Sverige men har blivit något av en världsakt inte bara för sin världsmusik utan även popularitetsmässigt. I Sverige har de blivit lite av ett husband på den populära Peace & Love-Festivalen och fått en del uppmärksamhet i riksmedia. De har medlemmar som spelar dragspel, trumpet och saz-cümbüs (en turkisk form av gitarr, är väl bästa sättet att beskriva det på) och rytmerna känns som de i huvudsak kommer från Medelhavet eller Mellanöstern (eller båda). Musiken de spelar är dock inget kulturellt kaos som krockar utan här pratar vi om samhällsintegration på högsta nivå, i alla fall i de spår där de får allt att stämma - som den inledande From Town To Town samt de senare kommande Mayflies och Itineranza. Tyvärr känns det dock inte som att det är dessa spår man minns mest från 'Atlas Pogo' även om man självklart minns dem bäst. Istället tycker jag att låtar som den sega Golondrina Blues och avslutande elvaminuters eposet Welcome To Europe är vad som dyker upp i mitt huvud då jag tänker på skivan. Segt, mycket dragspel och inte helt fantastiskt att lyssna på i stereon.

Eftersom jag är så sen med denna recension har jag kikat runt en hel del på nätet efter recensioner på den här skivan och de flesta recensenter där verkar tycka att live är nog var detta band gör sig bäst - inte på skiva - och jag är nog beredd att hålla med dem. Det här är inte den typen av musik jag vanligtvis brukar ägna mig åt och andra recensenter verkar inte helt invigna på bandets typ av musik. Kanske beror det på att Crash Nomada låter relativt unika? Kanske, men för egen del beror det i huvudsak på att jag inte är inne och nosar så mycket på folkpunk, världsmusik eller vad man nu ska kalla detta. Ändå tycker jag att det tänder till ett antal gånger på 'Atlas Pogo'. Förutom redan nämnda spår har vi Watcha gonna do with yr life och Bring ém down som kanske inte är fulländade låtar att spela hemma i soffan, eller var man nu lyssnar på musik, men som har ett härligt driv och sköna rytmer. Musiken är som gjord att dansa till och röra på sig av och det finns absolut glädje och positiva vibbar i albumet för den som vill omfånga dem. Men jag tror ändå att det är nu i sommar man ska försöka se dem - på en scen utomhus och låta dessa medelhavsrytmer skölja över en som en våg vid en av Anamurs stränder.

Som album tycker jag att 'Atlas Pogo' är bra och intressant. Samtidigt tycker jag inte riktigt att albumet har det som jag letar efter hos en skiva. Några bra låtar, hyfsad produktion, egen stil - absolut! Men de tolv låtarna som utgör albumet känns några minuter för långa. Inte för att 52 1/2 minuter nödvändigtvis behöver vara för långt, men i denna mix känns det som det. Och jag tror största boven till att ge den känslan är det nästan elva minuter långa avslutningsspåret som både är segt och långt, vilket sällan är en lyckad kombination. Sången är inte direkt vad man kallar enastående och fantastisk, men Ragnar har en karismatisk röst och fungerar på känsla och inlevelse istället - något som är nog så viktigt. Instrumentalt har jag svårt att säga så mycket - jag är inte van att höra massa trumpeter, dragspel och Saz-Cümbüs i musiken så huruvida dessa spelas och låter i jämförelse med annat låter jag vara osagt, däremot tycker att det låter ganska bra i denna mix. Det kan bli lite mycket mellan varven, men överlag fungerar det bra.

Dorlene Loves första album som Crash Nomada är i mitt tycke en helt okej skiva. Det är inget mästerverk, men heller inget bottennapp på något sätt. Hade de skippat sista spåret tror jag nog de rott hem en extra poäng, men i sin nuvarande form är 'Atlas Pogo' ett godkänt album som jag tror kommer ge bandets livespelningar ännu mer energi för den som finns på plats. Godkänt!