Atoma
Skylight

”Vår lekplats vid världens undergång” säger bandet på sina webbplatser om Atoma, ett band/projekt som formades under 2011 och nu i dagarna släpper sitt debutalbum som går under namnet Skylight. Egentligen finns det inte så mycket att hitta om bandet mer än att medlemmarna kommer från ett band som heter Slumber och att deras projekt handlar om hur mänsklighetens destruktiva beteende för henne allt närmare undergången och detta projekt fokuserar på ett par astronauter som lämnar jorden för ett nytt liv någon annanstans men det får ni veta mer om i vår artikel som kommer att publiceras inom kort.

I pressinformationen talas det om experimentellt och eskapism, verklighetsflykt och vad det nu kan vara, ”ridiculous” som John Mitchell skulle ha beskrivit det som med musik som är så ”over the top” som de säger. För storslaget, pampigt och atmosfäriskt är precis vad Atomas musik kan sägas vara, drömskt är ett ord jag gärna skulle använda också. Det är musik som troligen kanske inte kommer att tilltala alla eftersom den kräver en del av sin lyssnare och många människor i dagens samhälle vill ju inte behöva tänka så för er kanske det inte riktigt är rätt. Det känns väldigt fokuserat på stämningar och inte så mycket på sången som snarare blir lite av ännu ett instrument i mängden än den ledande position i ljudbilden som sången annars ofta har. Jag kan tänka mig att de har lyssnat en del på en viss holländare eftersom den rymdkänsla de förmedlar påminner en del av den som holländaren brukar förmedla. Tio spår och lite över 47 minuter musik i ett album där en historia berättas i musik som smälter samman till en enda historia, det är ofta lite svårt att skilja spåren åt då de flyter in i varandra men variationen på albumet är trots det väldigt stor och samtidigt väldigt sammanhängande och väl berättad. Ljudbilden är pampig, drömsk och riktigt bra, en imponerande produktion och ett hantverk av god kvalité.

Jag har alltid gillat science fiction och rymden och allt som har med den saken att göra och Atomas Skylight trycker definitivt på rätt knappar när det gäller den saken. Sagan är helt klart inte bara tankeväckande eftersom den är en flykt från vår samtid mot något bättre kanske, den är också ett spännande äventyr där bara den egna fantasin sätter gränserna och eftersom min fantasi är totalt obegränsad finns där hur mycket som helst att uppleva i detta äventyr som kallas Skylight. För mig är det så här musik ska göras, som It Bites senaste album eller Eluveities Helvetios, eller för den delen allt av Arjen Lucassen, det ska handla om en verklighetsflykt, jag tycker inte att musik ska vara ordinär, den ska vara större än livet. Det finns för mycket musik som trycker på de vardagliga knapparna och det kanske kan vara bra ibland men det är när man vågar kliva utanför lådan, att kasta ut det som är konventionellt för att berätta den historia man själv vill, det är då det blir riktigt bra. Och det är precis vad jag just nämnde som Atoma gör, deras musik är fräsch, spännande och inte som allt annat och framförallt inte vardaglig och att det dessutom sedan är riktigt välgjort och riktigt bra gör ju inte direkt saken sämre.

Glöm tanken på att hitta ett hitspår på detta album, det finns inte då alla är delar av en berättelse, en berättelse vars mening du själv får skapa, åtminstone till viss del. Nej, det är en imponerande debut av Atoma, en riktigt trevlig flykt från verkligheten och från allt det där meningslösa vardagliga som vi alla måste stå ut med i våra liv. Tummen upp och hatten av för Atomas suveräna debut, årets näst bästa album hittills.