Angel King
World of Pain

Jag antar att vi alla uppskattar beväpnade änglar med bekymrade ansiktsuttryck men samtidigt skvallrar ett sådant skivomslag väldigt ofta om något ganska fantasilöst, som att vi sett och hört det förr. Svenska sleazebandet Angel King har trots det valt ett sådant omslag även om jag har svårt att se hur bandnamnet har något att göra med omslaget eller titeln, men vem är jag att bedöma en sådan sak? World of Pain är Angel Kings debutalbum och det släpps genom Yesterrocks underetikett för modern musik som fyndigt nog kallas Meantime Music men om det är så värst samtida kanske är öppet för debatt med tanke på hur albumet ser ut och hur ofta sleaze brukar komma med nyskapande ting. Men självklart ska vi lyssna ett antal gånger innan vi säger något om detta album, och det har jag nu gjort.

Med en ganska melodiös disposition och klämkäcka refränger och ett litet inslag av ett ruffigare ljud och en sångare som inte är den mest finstämda passar detta band väl in på den beskrivning som brukar angivas ett sleazeband, kanske kan vi slänga in etiketten glam också för det görs av de som marknadsför bandet. Det är knappast så att vi bjuds på musik vi aldrig hört förr, deras riff har tidigare används av andra band som föregått änglakungarna i genren. Inte heller bjuds vi på en ljudbild som överraskar utan det hela känns ganska genretypiskt rätt igenom de tio spår albumet innefattas av. Faktum är att detta lika gärna kunde ha spelats in under den senare halvan av åttiotalet och vara släppt nu, det hade inte gjort någon skillnad överhuvudtaget, det känns inte så värst modernt eller samtida som skivbolagsnamnet gör gällande, bara knappa 40 minuter av musik vi hört förr.

Om det är något jag ogillar så är det förutsägbar och fantasilös musik oavsett genre och detta är definitivt sådan. Angel Kings debutalbum bjuder inte på ett enda unikt inslag, det hade lika gärna kunnat gjorts av vilket åttiotalsband som helst i genren. Visserligen är det helt okej att lyssna på men bristen på unika egna inslag gör att det blir en ganska tråkig och meningslös skiva som knappast kommer att överraska någon även om jag tror att den säkert kommer att tilltala de som redan är frälsta på genren för det är minst lika bra som något annat inom densamma. Något som förstås innebär att det inte finns någonsomhelst anledning att välja detta album framför något som släpptes för tjugofem år sedan, ingen alls.

Angel Kings mål sägs vara att få ut musiken, ta över rockscenen och turnera tills alla i världen känner till Angel King. Ett ambitiöst mål som bara kommer att fungera om de har väldigt gott om pengar och kan köpa en massa spelningar samt reklamplatser för på ren musikalisk kompetens de visar upp med detta album kanske de kan ta över en mindre rockklubb med överförfriskade besökare. För att ta över världen krävs någonting mycket bättre än Angel King presenterar med World of Pain.

Jag önskar att jag kunde säga att det är en lovande debut eller något sådant för att få med något lite positivt trots att detta album inte direkt är tilltalande, men det känns ganska omöjligt för denna debut innehåller inga element som får mig att tro på en intressant framtid, det är bara ännu ett sleaze-/glamalbum som låter i stort sett identiskt med allt som kom under det sena åttiotalet. Okej att lyssna på med jag har hört det förr, tusentals gånger. Föga imponerande blir mitt avslutande omdöme.