Ancestors
In Dreams And Time

Ancestors har snurrat hårt i min musikspelare de senaste veckorna och har mäktat med 23 genomspelningar enligt min ajtunes vilket borde innebära att den sitter i mitt medvetande likt ett trevligt, eller otrevligt minne. Spännande omslag har ju i alla fall dessa amerikanska förfäder lyckats tillskansa sig för sitt tredje album där jag sett att de första två fått fina betyg i recensioner vilket man förstås verkar kunna säga om alla band idag så vad betyder egentligen den saken? troligen ingenting, ingen verkar har recenserat detta album än vad jag kan se när jag använder en sökmotor som inte heter google men använder googles sökning utan att google kan spåra den till vem som egentligen söker. Inte heller i sökmotorer som heter något annat och inte är länkade till eller använder google finns några recensioner vad jag har kunnat se, så jag kanske är först så här en månad innan albumet släpps. Det är lustigt vilken prioriteringsordning jag har på mina skivor, samtidigt med denna jobbar jag med skivor från januari och så vidare. Men tillbaka till Ancestors nu, de snackas progressivt och det snackas stoner metal och så vidare när jag letar runt på nätet. Vad jag kan konstatera snabbt är åtminstone att det är få spår i spårlistan.

Atmosfäriskt är vad som slår mig när jag lyssnar på detta album, och att det är sparsmakat med sång. Det mesta verkar handla om att skapa stämningar, lite sådär post metal kanske man också kan säga, i min spellista står det rock på allt i alla fall så jag vet inte, även om promotorn satt progressive metal som genre och det kanske kan sägas vara korrekt. Tempot är lågt och sången är klar, när den förekommer. Jag hade tidigare tänkt skriva stort/storslaget men det fungerar inte riktigt då det inte direkt kan sägas vara det. Inte speciellt tungt och egentligen bara ett lugnt jämt instrumentalt flöde med en känsla av äventyr i ett ökenlandskap där solen är på väg ner, ja ni vet vad jag menar. Alla spår på albumet är långa och bara ett når en speltid på under nio minuter och det är ändå lite över sex minuter långt, tre spår är över tio minuter och albumet har sex spår. Speltiden på dessa sex spår är smått hisnande en timme och sex minuter, vilket ger en genomsnittlig speltid på över tio minuter per spår.

Stämningen som detta album förmedlar är riktigt bra, och det är ett ganska skönt album att lyssna på. Dock måste jag säga att det känns förvånansvärt slätstruket när man börjar granska det lite närmare, vid första anblick och lös bekantskap är det ett skönt album som känns ganska smart men allteftersom man börjar analysera börjar det snarare kännas ganska händelsefattigt och sömnigt framförallt. Det känns lite som att det går runt i cirklar utan att riktigt komma någonstans, dock måste jag tillstå att det är bland den bästa bakgrundsmusik man kan ha på sådär lagom volym samtidigt som man gör något annat är det en skön tystnadsdöljare som ändå inte stör eller kräver uppmärksamhet. Dock tvivlar jag på att bandets målsättning var att skapa bakgrundsbrus med detta album, men det är så jag tycker att det fungerar bäst, som bilmusik är det definitivt diket nästa.

23 och snart ännu fler genomspelningar och trots det ingenting som fastnat från detta album, det tycker jag talar sitt tydliga språk, mer än ödlans så kallade bevisning, det är välproducerat och stämningarna är riktigt bra men det finns inget djup i det. Som hissmusik, som bakgrundsmusik medan man städar eller vad man nu gör när man gör hemsysslor, som bakgrundsmusik när man målar en vägg eller något sådant är det perfekt. Vid aktivt lyssnande känns det bara långdraget och innehållslöst, men förstås välproducerat och snyggt. In Dreams And Time känns som ett perfekt album för Schindler Group att använda i kommande projekt.